måndag 31 oktober 2011

Konstiga titlar


Rasmus berättade för mig i morse att han skulle till Tandhoptimisten. Jag misstänkte att han menade Tandhygienisten, och det stämde. Det är inte så lätt alla gånger med alla dessa långa och konstiga titlar, inte ens för en vuxen. Det är ganska underligt egentligen att de flesta accepterar att man säger du till dem, men när det gäller titeln för övrigt är det mycket noga. Vad säger att jag är en bättre människa om jag titulerar mig chef av något slag? Den titel jag är mest stolt över är MORMOR. 

söndag 30 oktober 2011

O, vilken underbar morgon!



Idag känner jag mig utsövd. En hel timme extra! Vad ska jag göra med all denna tid? Kommer nog på något så småningom.

lördag 29 oktober 2011

Går det att lita på mig?


Jag blev lite full i skratt idag efter alla inlägg jag gjort om människor som fifflat och lurats hit och dit. Det kom ett mail till mig från Mubaraks hustru. Hon hade en enorm summa pengar i England som hon ville att jag skulle förvalta för hennes räkning. Hon är nog den enda människan i hela världen som har ett sånt förtroende för mig. Måste säga att jag känner mig väldigt hedrad. Men tyvärr är jag strängt upptagen med annat så jag kan inte åta mig uppdraget.

Frukostbord


Så här ser mitt frukostbord ut: dagens tidning och en mugg kaffe. Numera kan jag sitta hur länge jag vill vid frukostbordet utan att behöva titta på klockan. Helgen är ändå speciell. I lugn och ro läser jag första delen av tidningen där det ibland står något intressant från Åstorp också. Nästa del Sporten, lägger jag lååååångt bort. Kultur och Nöjesdelen är däremot intressant, och Helgdelen är nog den jag ägnar längst tid åt. Där finns korsorden och lite hjärngymnastik på morgonen är inte helt fel. Det hinner bli några muggar kaffe också under tiden.

Det är tyvärr övervägande trista nyheter man får läsa om: människor som farit illa på olika sätt, överfall, inbrott och fiffel och båg till höger och vänster. Idag stod att berätta om en man som gick runt i ett bostadsområde på en mindre ort i Skåne och utgav sig att komma från kommunen. Han ville prata med de boende om säkerhet, hade han sagt. En uppmärksam dam hade ringt polisen och det visade sig så klart att han hade inget med kommunen att göra. Jag håller med Mikael Wiehe när han sjunger: Vem i hela världen kan man lita på?

Zzzzzzzzzzz

 Det är svårt att komma upp på mornarna nu. Det har det egentligen alltid varit. Jag är en kvällsmänniska. Förkylningen gör klart sitt till. Jag testade att ta Panodil och försöka sova bort det, som jag gjorde i ungdomens glada dagr. Det är bara att konstatera att jag är nog bara halvung för jag känner mig fortfarande halvkass. En ljuspunkt i tillvaron är ändå att sommarrtiden slutar. I morgon är jag nog piggare efter att ha sovit en timme längre. 

fredag 28 oktober 2011

Tänk om


den här polisen hade patrullerat i vårt bostadsområde. Så trygg jag hade känt mig då.

Det är inte konstigt....


.....att man blir misstänksam mot allt och alla numera. HD skrev idag om en husägare på Björnås som i förrgår upptäckte att stegen var försvunnen. Den hittades senare hos grannen, lutad mot husgaveln där ett fönster stod på glänt. Tjuven eller tjuvarna hade klättrat in genom fönstret och stulit smycken. 
När vi flyttade upp hit för snart 40 år sen var det inte så utbyggt som det är nu. Man hörde aldrig talas om inbrott här uppe heller, det var bara nere i själva samhället som det förekom. På den tiden var väldigt många mammor hemma och passade sina barn, så det fanns alltid folk hemma någonstans, och kanske inte så lätt att då ta sig in osedd överallt. Nu har ormrådet utökats med enormt många villor, och det är i stort sett tomt i alla hus dagtid. Med andra ord är det fritt fram för alla skummisar att jobba ostört. 
När våra barn var små var ytterdörren alltid upplåst så de kunde komma och gå som de ville. Det första jag gör nu när jag kommer hem är att jag låser ytterdörren efter mig. Jag går inte ens ut i trädgården utan att låsa. Så hemskt om vi i framtiden kommer att behöva inhägna bostadsområdena med murar och ha väktare anställda, som det finns på vissa platser. 

Virus


Man läser väldigt ofta om olika slags virus som sprids på nätet. Det är svårt att skydda sig mot. Men att även förkylningsvirus spreds på nätet var en nyhet för mig. Det har nysts och hostats på flera bloggar sista tiden, och nu är det min tur. Kan knappt få upp ögonen idag, och det beror inte på att jag sovit dåligt. Det känns underligt i kroppen, ungefär som när man är förkyld och innan febern börjar stiga. Men var inte oroliga. Jag ska inte smitta er. Jag sitter här och bloggar med munskydd och engångshandskar. När jag var yngre räckte det med att jag tog några Panodil och la mig för att sova några timmar. Skulle kanske testa det? Om det funkar måste det betyda att jag fortfarande är UNG. 

torsdag 27 oktober 2011

Tack och lov att det finns bloggare


Min dag är räddad. Efter förmiddagens uppringning blev jag minst sagt lite orolig. Efter alla inbrott och konstiga telefonsamtal som varit senaste tiden så tror man ju alltid det värsta. Vilken tur att jag skrev om det på bloggen när jag inte lyckades hitta det här företaget på Eniro. Ingrid, min bloggvän från Gotland, är en riktig privatdetektiv. Hon lyckades hitta den här firman. Den var ganska nystartad så det var kanske därför det inte gick att hitta dem på Eniro. Jag sökte ju bara på företag. Tusen tack, Ingrid! 

Telefonlur....are?


För en liten stund sedan ringde en tjej och presenterade sig som representant för ett Låsföretag i Häljarp. De hade sänt ut en kille till Åstorp som nu gick runt i vårt bostadsområde och pratade om brand- och låssäkerhet. Han kollade upp om något behövde kompletteras. För att kolla hur vi har det med brandsäkerheten måste personen i fråga komma in i vårt hus och se hur vi har ordnat det. När det gäller låsen går det klart att kolla det utifrån, men det betyder ju också att alla in och utgångar måste visas fram. Är jag för misstänksam?

Besöket skulle bara ta en kvart, sa tjejen, och sen kunde vi få en kostnadsfri genomgång om vad som behövde åtgärdas. Eftersom jag bestämt mig för att åka och handla idag, sa jag att det passade inte alls nu, men hon var påstridig och undrade om jag var hemma i eftermiddag. När jag sa att min man eventuellt var det, menade hon på att det var bäst om jag var hemma eftersom hon pratat med mig.

    ???????

 Vi bor ju i huset båda två! Jag tyckte det lät lite underligt. Jag föreslog då att Göran och jag kunde diskutera detta i lugn och ro och sen ta kontakt med deras företag ifall vi var intresserade. Jag frågade efter företagsnamnet och fick då till svar att det var TK-Låsservice i Häljarp. Jag gick in på Eniro och tänkte att jag skulle ringa upp företaget och höra om de skickat ut en representant till Åstorp. Hur jag än letade så hittade jag inget låsföretag i Häljarp. Jag ska höra med grannarna om de också har fått påringning av det här företaget.

Siwan


I morse tittade jag på HD:s reportage om Siw Malmkvist på webben. Igår hade hon varit i Landskrona och pratat på Stadsbiblioteket. Jag har ju skrivit tidigare att vi är släkt på långt håll, Siwan och jag. Dessutom har vi bott ganska nära varandra när vi växte upp, hon i Landskrona och jag i Eslöv. Hon är nästan 10 år äldre än vad jag är, och började sin schlagerkarriär när jag fortfarande gick i skolan.

Det som fick mig att häpna allra mest under det här inslaget var precis i början, när de presenterade henne och sa alla hennes namn. Hon är döpt till Siw Gunnel Margareta.......exakt samma namn som jag och i den ordningen också. Undrar vad hon tycker om sina namn. Jag läste att Gunnel inte är med på TOPP-100listan och jag kan säga att det var ingen överraskning.

onsdag 26 oktober 2011

I dag firar vi


RASMUS och AMANDA

Mitt första och hittills enda barnbarn har namnsdag idag. Det är egentligen lite kul det här med namn. Vissa perioder är en del namn väldigt populära och då döps vart och vartannat barn efter det modet. Det kan bli lite problem i skolan när en 4-5 stycken reagerar om man säger ett visst namn. När jag gick i skolan hade jag 3 stycken i min klass som hette Ingrid. Vi fick hålla isär dem genom att kalla dem för Ingrid A, Ingrid O och Lilla-Ingrid. Kanske inte så kul för dem, men en stor hjälp för vår "fröken". 

Man påverkas i viss mån till att antingen tycka om eller kanske direkt avsky ett namn. Visst är det så att om man träffar på ett barn eller en vuxen person som man gillar, så tycker man om namnet också och samma gäller mot andra hållet. När jag väntade mitt första barn jobbade jag på Barnsjukhuset i Helsingborg och där passade jag två små för tidigt födda flickor som hette Ulrika och Hanna. När min flicka var född och det blev tal om namn så hade jag allt redan klart för mig. Men föräldrarna ska ju helst vara överens. Ulrika godkände min man med en gång. Hans mormor, som jag aldrig träffat, hade hetat Ulrika, men Hanna gillade han inte. Ulrika föddes den 5 jan och gissa vem som har namnsdag den dagen.....Hanna! Där fick jag in en fullträff. Det visade sig att min svärmor hette Hanna som andra namn, men eftersom hon inte tyckte om det, så hade jag aldrig hört något om det. Vi fick komma överens om ett namn till och det blev Magdalena. 

Min andra flicka ville jag döpa till Anna Viktoria eftersom jag gillar gamla namn, och för att min farmor hette Anna och min morfar hette Viktor. Göran är inte lika förtjust i alla gamla namn så det fick istället bli Katarina Viktoria. Min son tyckte jag vi kunde döpa till Kristoffer, mest p.g.a. att jag kände en liten pojke med det namnet och som jag tyckte var så gullig, men Göran tyckte bättre om Peter. Vi enades då om Peter Daniel. Daniel efter en liten kille jag hade som dagbarn. Jag har valt att ha så enkel stavning som möjligt på deras namn. Inga extra bokstäver någonstans. 

När Ulrika var liten fick hon en docka som hette Amanda, och hon sa alltid att om hon fick en flicka skulle hon döpa henne till Amanda. Hon var också väldigt glad för Rasmus Nalle eller Rasmus Klump som seriefiguren heter i Danmark där han kommer ifrån. Hon fick ju en liten Rasmus för 8 år sedan och det är ganska kul att både Rasmus och Amanda har namnsdag på samma dag.

 Ibland kan man undra om det är slumpen eller om någon högre makt har ett finger med i spelet.



tisdag 25 oktober 2011

Tillbakablick


Idag har det varit svinkallt här även om solen varit framme hela dagen. Det har blåst ordentligt och då kvittar det nästan hur mycket solen skiner....det känns ändå kallt. Då är det mysigt att sitta och titta på foton från vår och sommar och veta att så kommer det att bli även nästa år. 

Jag är bortskämd med att ha skogen alldeles inpå stugknuten, och ibland tar man det bara för givet. Det är ju en otrolig förmån att ha det så. När jag jobbade på Fritids i Kvidinge gick vi alltid iväg på utflykt en gång i veckan med barnen. Det blev till lite olika lekplatser och ibland till Prästamarken. Barnen kallade det för "Skogen". Där gick väl våra åsikter lite isär. Jag kallade det för "Dungen". För mig är en dunge ett stort eller litet område med en massa träd som man faktiskt kan räkna. I en skog däremot skulle man aldrig komma på tanken att börja en sådan inventering. Hur som helst så är det en mycket trevlig utflyktsplats och namnet passar perfekt, för den ligger precis vid sidan om kyrkan. Rasmus och jag har varit där många gånger på loven för där finns massor att göra. 


Omkullvälta träd som man kan klättra på....


diken att krypa över.... 


och dammar där man kan fånga grodyngel.


Det är alltid skönt med en liten vilopaus....


och något att äta och dricka.


Det bästa av allt är att man cyklar dit på 5 minuter. Sen har det ju ingen större betydelse om det är en dunge eller en skog.

måndag 24 oktober 2011

Alla dessa hjältar


Det är egentligen konstigt hur ord används och förändras. Ta ordet hjälte t.ex. I ordböckerna står det att hjälte betyder en person som gör stordåd och vinner ära och berömmelse. Stordåd tycker jag är när någon räddar livet på en annan människa eller ett djur eller visar civilcurage och står upp för någon annan. Med andra ord en människa som inte i första hand tänker på sig själv. Det finns många vardagshjältar som aldrig blir uppmärksammade. Jag tycker inte man behöver göra några stordåd för att få lite "hjältestatus", men i vardagslag så tänker man nog mer på dessa personer som snälla, rättvisa och omtänksamma människor. Sådana som man träffar på lite då och då, men kanske mer tar dem för givet. Det är inte så viktigt att dela in människor i fack, tycker jag. I så fall skulle man nog sorteras in i många olika fack. Finns ingen människa som är enbart bra eller dålig.

Sporten är nog det "fack" som har mest hjältar, men där känns ordet ganska urvattnat. Några stordåd behöver det inte alls vara tal om. Det räcker med att sparka undan en boll för motståndarna så är man en hjälte. Som de flesta vet så är jag ingen sportfantast. Jag kan mycket väl titta på en fotbollsmatch eller följa en tävling i vilken sport som helst, men jag känner inte att jorden slutar snurra bara för att det är sport på TV. Lagom är bäst. Idrottsutövarnas bragder ska visst uppmärksammas. Men det är just det som det är: bragder och inte hjältedåd. Varför heter det annars Bragdguld?

Sportjournalistiken är nog det område där svenska språket urholkats mest. Där kör de med hälften engelska och hälften svenska. Det mest idiotiska exemplet på detta är kommentatorn som sa i en paus att nu skulle de visa några höjdpunkter från matchen. Sen la han snabbt till :HIGHLIGHTS. Ja, vi pratar ju svenska så det är kanske svårt att veta vad höjdpunkter är. Det kan vara höjdpunkten på en ås....Söderåsen t.ex. Där bor jag. En höjdpunkt skulle kunna vara ett hemma-hos-reportage hos mig uppe på Söderåsen.

Ikväll ska jag titta på Medium på TV. Då kanske jag får se några ghosts. Efter det är det CSI och då kommer det säkert att bli en del murders.

torsdag 20 oktober 2011

Kristina och jag


Kan ni gissa vad Karl Oskars Kristina och jag har gemensamt?........ Jo, vi har ett apelträd precis utanför fönstret. Det är inte riktigt samma, för mitt är ett prydnadsapelträd. Vi har ju tagit bort en del växter vid ena gaveln, och igår åkte vi iväg för att köpa nya. Vi hittade genast två vinterbärsbuskar, som vi ska placera vid sidorna. Det finns gul benved på stam, men de vi hittade var så ynkliga och skabbiga, så det var inte att tänka på. Vi får leta vidare. Vad jag däremot fick syn på var det här prydnadsapelträdet. Jag har sett kransar där man dekorerat med miniäpplen och alltid undrat var man kunde få tag på sådana. Nu behöver jag inte undra mer. Detta var ju inget som vi hade funderat på tidigare, så det blev långa och hårda förhandlingar innan det bestämdes att vi kunde plantera det framför duvhuset. Helt perfekt! Då kan jag titta på det varje dag när jag sitter i mitt datarum. På våren ska det blomma med rosa-vita blommor och sen kommer miniäpplena fram på hösten. Bladen ska visst också få väldigt fin färg på hösten. 

Om man blev medlem i deras blomsterklubb, så kunde man köpa lökväxter för halva priset, så jag slog till med en gång och blev medlem. Lökväxter fanns i massor, men jag fastnade för blå tulpaner. Mest för att jag aldrig har sett det i verkligheten och för att jag vill ha en perennrabatt som går i vitt, grått och blått.

Nu gäller det bara att det är uppehållsväder, så vi kan plantera allt idag. Än så länge skiner solen, så det ser lovande ut.

onsdag 19 oktober 2011

Något att se fram emot


Vi är vissa perioder väldigt flitiga att gå långrundor i skogen. Men sen kommer de där dagarna då man har så VÄLDIGT mycket att göra hemma. Det är egentligen en mycket korkad ursäkt. Som pensionär har man gott om tid och det som inte hinns med idag går lika bra att göra i morgon. Antagligen är det den inneboende latmasken som dyker upp då och då. Nu tycker jag att vi har kommit på en mycket bra lösning på det problemet. Vi har bestämt att den som inte följer med på långrundan varje dag får lägga 10 kr i en burk. Så här ska vi hålla på fram t.o.m juli nästa år. Eftersom vi båda två fyller år i augusti med bara några dagars mellanrum, tänkte vi att det passade perfekt att avsluta det hela då. Naturligtvis ska vi fortsätta våra promenader, men de pengarna som samlats in fram till den siste juli, ska vi festa för.

Det ska bli spännande att se hur vi kommer att kunna fira våra födelsedagar. Blir det middag på lyxrestaurang eller bara en korv med bröd vid närmsta korvkiosk? Det återstår att se.

tisdag 18 oktober 2011

Ett stickigt inlägg


Den här lille "stickige" krabaten fotograferade min svärson i vår trädgård. Vi har nästan varje år ett igelkottspar som övervintrar bakom rhodedendronbuskarna och sen kan vi se dem på sommaren komma gående med sina små taggnystan. 

Jag läste om något annat stickigt idag: injektioner för att fylla ut rynkor. Jag ryser bara jag tänker på det. Jag, som är enormt spruträdd, kan inte för mitt liv begripa hur någon frivilligt ger sig på sånt. Det gör inte bara ont (och det måste det göra, för en del patienter fick bedövningssalva innan) det kostar en hel del också. Det fanns något som hette Fillers som hjälpte till att dra upp sura mungipor. Men man vill kanske inte se glad ut alltid. Hur gör man då? Eller om man är glad "på riktigt".......far mungiporna upp i hårfästet då? Sjuksköterskan som intervjuades pratade om att man kunde skulptera om ansiktet. Det lät som om hon pratade om en lerklump, som man ger barnen så de kan göra olika figurer. Kan man verkligen få vilket utseende man vill ha? Kruxet är ju att det här varar inte så länge, utan det måste göras om efter ca 6-9 mån. Det kostar från 4500 kr att bli av med bekymmersrynkor i pannan. Då är det betydligt billigare att låta håret växa och klippa lugg.

Vad gör det för nytta att släta ut ansiktet, om inte resten av kroppen får samma behandling? Det ställe där åldern syns väldigt snabbt är händerna. Har man ett slätt ansikte passar det knappast med skrynkliga händer. Vilken tur att handledsvärmare är så populärt. Jag tycker inte det är fult med lite rynkor. Är man inte purung, måste det väl synas. Däremot tror jag man verkar mycket äldre ifall man klär sig och sminkar sig som en tonåring, när det stadiet passerades för decennier sedan. Gunilla Pontén är en dam som är lika snygg och fräsch nu som när hon var tonårsmannekäng. Varje ålder har sin tjusning.

Mitt råd är alltså: Klipp lugg, skratta och sticka handledsvärmare. Billigt och bra. 


söndag 16 oktober 2011

Surt sa räven

om rönnbären och jag håller med. De satt så högt upp i trädet, så det var nästan lögn att få tag på några. Dessutom växte träden på en brant backe, och jag tyckte inte det var så livsviktigt att få de här bären, så jag ville riskera att bryta en arm eller ett ben ifall jag ramlade ner för slänten. Men det är klart att några ville jag ju ha. Det liknar en urskog där. Allt står i en enda röra. Skulle varit kul att fått se hur det såg ut tidigare.


 I Åstorp har vi en Makadammfabrik som har funnits uppe på Björnås, där jag bor, i många år. De har sprängt i berget så det är en jättestor krater där nu. Våra politiker har vilda planer på vad det här stora "hålet" ska kunna användas till när inte fabriken är i gång mer. Det låg tidigare en massa hus och bondgårdar där Makadammfabriken nu huserar, och många av växterna som fanns i husägarnas trädgårdar har överlevt. Det går att hitta fruktträd, lupiner, fetknopp m.m.fortfarande.


På vägen till Makadammen går jag genom Fårahagen. När mina barn var små fanns det faktiskt får där, och det var väldigt mysigt att gå runt bland dem. Fåren hjälpte till att hålla efter växtligheten där. Det var ett mycket populärt utflyktsmål för skolor och dagis. Att arrangera tipsrundor bland alla de här höga buskarna var väldigt enkelt. Men det finns ju alltid några som måste förstöra idyllen. En del yngre killar började köra med sina mopeder bland fåren och skrämma dem och t.o.m skada en del av djuren. Det slutade klart med att bonden inte vågade ha sina får där, och då fick kommunen själv ta hand om växtgallringen.


Nu är Fårahagen inhägnad med elstängsel och det står en skylt Varning för tjuren! Jag har aldrig sett till någon tjur där, men kan det bara hålla "tuffingarna" borta därifrån så är jag nöjd. Tyvärr går det inte att gå runt hagen nu som man gjorde tidigare. Det betyder ju också att man kommer inte åt att plocka de saker som tidigare var möjligt. Ungefär mitt inne i hagen står en stor hasselbuske som jag förr plockade löv och nötter från för att göra Hasselnötsvin av. Det blir ett väldigt gott dessertvin.


Där står också ett äppelträd som i år var överfullt med äpplen.


Jag lyckades ändå få några rönnbär och de har jag trätt upp på trådar och hängt i pannrummet för att torka. Snart är det jul och då kan jag använda dem att dekorera med.


Recept


Nyponbullar

1/2 liter ljummen nyponsoppa ( hemlagad eller köpt )
50 g jäst
1 ägg
1 dl olja
1 dl vetekli
1/2 tsk salt
ca 12 del vetemjöl

Man gör precis som vid vilket annat bullbak som helst. Efter första jäsningen i bunken delas degen till små bullar som får jäsa på nytt. Pensla med ägg och grädda i ca 8 min i 250 grader. Jag brukar få 20 bullar av denna satsen. 

torsdag 13 oktober 2011

Skogspromenad


Jag brukar ta en promenad i skogen så ofta jag hinner. Jag bor ju på Söderåsen och har skogen på 5 minuters avstånd. Det finns otaliga vandringsstigar där och man ser nya saker varje gång. När mina barn var små gick vi ofta där och plockade kottar, ek- och bokollon, löv och allt mellan himmel och jord. Det förvarade vi i källaren och plockade fram på höst och vinter och satt och pysslade om kvällarna. Jag plockar fortfarande med mig saker hem från skogen. Det finns så mycket man kan använda som dekoration. Det är bara fantasin som sätter gränser. Dessutom får jag ju frisk luft och motion på kuppen. 


I somras gick jag förbi en nyponbuske och tänkte att de nyponen ska jag ha. För ett tag sedan tog jag en kasse med mig och gick för att plocka. Det är bara en negativ sak med att plocka nypon.....de vassa taggarna som man fastnar i hela tiden. Man ser ut som om man blivit riven av en katt. Det kan kanske tyckas att det är ett onödigt jobb, men vi tycker att hemmalagad nyponsoppa är godare än färdigköpt och dessutom plockar jag inte hinkvis med nypon. Jag plockar så länge jag tycker det är kul.


 Det är bara själva plockningen som är lite besvärlig....att rensa och torka dem går lätt som en plätt. 


Det brukar alltid bli lite nyponsoppa över, och då använder jag den som degspad och bakar nyponbullar. Mmmmmm! Smaskens! De är inte bara goda, de håller sig ganska länge utan att bli torra. De går givetvis att frysa in. 


tisdag 11 oktober 2011

Med religionen som täckmantel


Jag satt och slötittade lite framför TV:n ikväll. Eftersom det inte var nåt program jag var så där förtjust i så kollade jag runt bland kanalerna. Då hamnade jag mitt i ett program som handlade om droger. De visade en man som hade bildat en kyrka, där de odlade cannabis och hade det som ett slags sakramente. Han menade att det var livets träd och att Gud ville de skulle använda det. "Församlingen" hade blivit vräkta från det tidigare stället de bodde på, eftersom ägaren inte gillade att de odlade hasch. Hans sektmedlemmar, (jag tycker det var mer en sekt än en församling) skötte växtligheten och han satt i stort sett bara och rökte. Andakterna hölls i hans kök, där han satt i en fåtölj och läste ur bibeln från datorn. Det går att göra mycket konstiga saker om man gömmer sig bakom religionen. Det kom aldrig fram vilken religion de här människorna tillhörde. Troligtvis en egen påhittad.

Det hängde växter på tork i taket i stort sett överallt. Såg nästan ut som i mitt pannrum. Men där hänger bara eterneller, renfana och kaveldun. Inget man blir särskilt hög på. 

söndag 9 oktober 2011

Teaterresa

Igår åkte Ulrika och jag till Köpenhamn. Huvudanledningen var teaterbesöket, men eftersom vi tar det som en heldagsutflykt, så hinner vi med en hel massa annat också. När vi kom till Knutpunkten såg vi att det var "Skruttbåten" som skulle avgå, så vi satte oss och väntade på nästa avgång i stället. Vi fick nog av den här ofräscha båten förra gången och har memorerat namnet på den så vi aldrig mer ska åka med den. Av färjan och på tåget på två röda sekunder. Här var det ingen dötid! När vi steg ut från Hovedbanegården i Köpenhamn möttes vi av de här cyklisterna..


Tivoli hade dekorerat runt om med pumpor, häxor och fågelskrämmor. Det livade verkligen upp.



Vi hade en del ärenden att uträtta på Ströget, så vi gav oss iväg dit. Där är det verkligen liv och rörelse. Alltid händer det något.


På Rådhusplatsen hade någon eller några hängt upp det här täcket av stickade och broderade lappar. En "mjuk" demonstration. Vi stötte på flera både äldre och yngre som gick runt med en lapp där det stod FREE HUGS. Om de hörde till lapptäcksdemonstrationen fick jag aldrig riktigt klart för mig. 


Varje gång vi åker till Köpenhamn, så stöter vi alltid på minst en guldig person som står eller sitter blickstilla. Jag beundrar dem som kan hålla sig så stilla timme efter timme. Ballongblåsare, dansare och gatumusikanter ser man precis överallt. Tänk så mysigt om vi hade haft åtminstone tiondedelen av det i Sverige. Här kan man verkligen tala om ett levande city.

När vi handlat klart vandrade vi vidare mot teaterområdet. Snett emot teatern ligger en mysig liten glassbutik med världens godaste glass. Det är ett måste att ta en glass och en kopp cappuccino innan föreställningen. Denna gången var det Annie vi skulle titta på. Flickan som hade huvudrollen hade en fantastisk röst, och även de andra 6 småflickorna var jätteduktiga. En hund medverkade också i föreställningen och skötte sig alldeles utmärkt. Det har varit mycket blandat innehåll i musicalerna vi har sett på Det Ny Teater, men inte någon gång har vi varit missbelåtna, så det kommer helt klart att bli fler teaterresor framöver. 

fredag 7 oktober 2011

Tugga dig smart


Efter att ha läst om vitamintuggummin och sådana som kan ge dig större bröst!!!! .........så såg jag idag en artikel om en skola i Älvsbyn som tillåter tuggummituggande under lektionstid. Det ansågs stimulera inlärandet eftersom det kom mer blod till hjärnan när puls och blodtryck höjdes för att man tuggade. Har man kanske gjort de här testerna på fladdermöss, för de djuren tycks vara med i alla undersökningar. I den här skolan gällde det helt vanliga tuggummin. 

Det som jag tyckte var mest konstigt var reglerna de hade satt upp på skolan för att tuggandet skulle vara tillåtet.

1. Både föräldrar och elever ska vara överens om tuggandet. 

Ska klassläraren då samla in ett intyg från föräldrarna innan tuggandet får börja?

2.  Bara sockerfria tuggummin får användas och det är förbjudet att blåsa bubblor eller leka med sitt tuggummi under lektionen. 

Hur kollar man att det är sockerfritt? Barn är smarta. Det är ju bara att hälla över i en "tillåten" påse eller förvara i en liten burk. Eller kanske skolan står för alla tuggummin? Det där att inte blåsa bubblor kan bli marigt, det vet jag själv. Rätt som det är kommer det bara fram en bubbla. 

3. Gamla tuggummin får inte kletas under bänkarna. 

Lycka till!

4. Det är inte tillåtet att bjuda eller tigga tuggummi av andra elever.

Ska skolan anställa tuggummivakter?

Jag tror den här skolan har skaffat sig jobb i onödan. 



onsdag 5 oktober 2011

Brudklänning



Mina föräldrar Sigrid och Folke gifte sig i mitten på 40-talet. De var båda två ganska unga; 20 och 21 år. Min far var väldigt stilig i frack och min mor bar en lång mellanblå klänning. Modellen var typisk för 40-talet med ett brett parti från midjan och en bit upp. Där rynkades livet över bysten upp till axelpartiet. Ärmarna var långa och knäpptes med klädda knappar. Det fanns även klädda knappar mitt fram på livet, men det var endast som dekoration. Fastsatt från brudbuketten hängde 10 långa duchesseband som längst ner var vikta som en rosett.



Efter bröllopet klippte mor av sin klänning och använde den som finklänning. Jag klädde över en hängare med spets och satte fast en ros och ett halsband och sen hängde jag mors brudklänning på den. Nu hänger allt från en kedja i taket och är lika tjusigt som vilken tavla som helst.


måndag 3 oktober 2011

Trädgårdsmåndag


Vi flyttade in i vårt alldeles nybyggda hus i februari 1973. Det är alltså snart 39 år sedan.


När vi planterade växter där för första gången, tyckte vi först att det var så mycket tomt utrymme runt om dem. Det visade sig snart att det utrymmet minskade rejält. Vi har varit tvungna att dra upp och plantera nya växter i 3 omgångar, eftersom de växt in i vartannat och inte blev särskilt fina till sist. Även om vi tuktade dem rejält, så växte de som...ja, nästan som ogräs. Vi har helt insynsskyddat runt hela huset, och det uppskattar jag verkligen, och säkerligen grannarna med. Då slipper de få skrämselhicka när jag kommer ut och håret står på ända. 

De flesta växter som står i trädgården får stå kvar nu, men vissa måste bara bort. Vid ena gaveln har vi haft 2 cypresser, 2 vinterbär och en sockertoppsgran. Granen såg så liten och ynklig ut när vi satte den, men nu når den upp till taket på huset. Den ena vinterbärsbusken har vissnat, och då tyckte vi det var läge att ta allt utom cypresserna. Idag har jag varit ute med sekatören och klippt av grenar så mycket jag kunde. Göran får roa sig med att gräva upp rötterna. 


Vet ni vad detta är?


Jag plockade en hel spann full som nu står i pannrummet. Jag tänkte prova om det gick att torka de här bladen och ha i blomsteruppsättningar under vintern.


Det är vissna ormbunksblad. Jag brukar plocka lite olika saker på hösten och torka. Ibland går det bra men ibland blir det katastrof av alltihop. Men det vet man ju inte förrän man har provat. 

Det har varit en helt perfekt höstdag för att hålla på med trädgårdsarbete. Det ska väl erkännas att det inte hör till vanligheterna att jag jobbar i trädgården. Jag är mer den planerande typen. Men idag kände jag mig lite som Pernilla Månsson i Trädgårdsfredag. Enda skillnaden var att ingen kom och bjöd mig på nåt gott att äta. Får nog tipsa Göran om det i morgon.

lördag 1 oktober 2011

Middagsdags


Det blir mer och mer populärt att prenumerera på en matkasse. Nu ska konceptet ut i Europa med. Man får hem en kasse med ingredienser till 5 middagar för 4 personer. Fördelen är ju att man slipper fundera ut vad man ska ha till middag och behöver inte åka iväg för att handla. Det stämmer inte riktigt, förståss. Det ingår inte basvaror som mjöl och kryddor och sånt. Och jag förutsätter att alla äter middag 7 dagar i veckan, så då är vi back två middagar också. 

Jag tycker det kan vara lite marigt ibland att komma på vad man ska ha till middag, men jag är nog för gammaldags för att nappa på den här idéen ändå. Jag har full förståelse för att det kan vara till stor hjälp för många. När det är helt tomt på hjärnkontoret plockar jag antingen fram mina kokböcker eller kollar runt på nätet. Förslagen där är oändliga. Dessutom bor jag på en helt perfekt plats. Jag har väldigt många mataffärer på kort avstånd där jag kan handla mycket billigt. Det kostar ju trots allt en del med de här matkassarna man prenumererar på. 

Vad jag i stället skulle vilja prenumerera på är en kock. Tänk om det varje eftermiddag ringde på dörren och utanför stod en livs levande kock. Min enda insats var att välja ut vilket kött som skulle tillagas, sen fick kocken själv välja vad det skulle bli för rätt. De gör ju så på TV så det är klart att det skulle fungera i mitt kök också. Men jag kräver att det är en "riktig" kock som verkligen gör allt själv och inte en sån där Gordon Ramsey-typ som bara skriker och gormar.