fredag 30 september 2011

Hej alla bloggvänner


Som ni väl har märkt så har min blogg varit väldigt motsträvig de sista dagarna. Det har inte gått att lämna nån kommentar hos mig. Det var Ingmarie som uppmärksammade mig på det. Framåt kvällen hade det rättat till sig så några kommentarer kom in. I morse var det tydligen dags igen, för då fick jag mail från Yvonne att det inte funkade längre. Marianne, jag beundrar din envishet. Din kommentar kom in till sist. Som av en händelse läste jag Babbis blogg där hon skrev om det här problemet. Jag gick in och gjorde de ändringar hon föreslog.....och ser man på! Helt plötsligt ramlade det in några kommentarer.  Måtte det vara slutstrulat hos mig nu. Jag är oerhört tacksam mot alla er som meddelat mig när det inte funkade och för all hjälp jag har fått. Skulle det ändå hända igen att det blir samma fel, så kommer jag som vanligt att skriva mina inlägg och kommentera hos er. Det brukar det aldrig vara några problem med, tack och lov. Ha en trevlig helg och håll tummarna för att min blogg håller sig i skinnet. 

Batmans gäng


När någon eller några ockuperar en byggnad brukar polisen vara ganska snabbt på plats. Även om personerna kan peka på olika saker som kan rättfärdiga deras handlande så är det ändå inte lagligt och de tvingas bort. Fladdermöss hade ockuperat en sommarstuga och ägaren ville ha bort dem. Hon har min fulla sympati! Men se, det gick inte! Fladdermöss är nämligen fridlysta, så de får inte störas. Jag har aldrig hört nåt så korkat i hela mitt liv. Nog skulle det väl gå att flytta på de här läskiga sakerna till en fladdermusholk nånstans i skogen. Annars borde ägaren kunna få viss ersättning eftersom det inte går att utnyttja hela huset.

Hemska tanke ifall möss och råttor också var fridlysta! Visserligen är de skadedjur i motsats till fladdermössen, men de är alla lika motbjudande. Möss, spindlar och krälande varelser kan skrämma livet ur mig. Bara tanken på dem gör att jag får gåshud. 

Bara en tanke....ifall ockupanterna klär ut sig till Batman.......blir de då automatiskt "fridlysta ockupanter"?

torsdag 29 september 2011

För att vara på den säkra sidan


Idag funkar visst min blogg normalt igen...ett tag. Jag litar inte på Blogger längre. Det är väldigt mycket strul med inlägg som försvinner, bilder som inte kan laddas upp och nu detta med kommentarerna. Allt SKA bara fungera helt smärtfritt. Det spelar ingen roll att det är gratis. 

Eftersom jag skrev en blogg, så ville Rasmus också ha en och då bestämde vi att vi kunde göra en ihop, eftersom jag passade honom på eftermiddagarna. Rasmus valde själv att inte vara på Fritids utan ta en kompis med hem i stället om han kände för det. Han älskade att pyssla när han var mindre och vi åkte runt till en massa olika ställen de dagar han inte lekte med någon. Vad vi skulle skriva på hans blogg kom han själv med idéer om. Fantasi är ingen bristvara hos honom. Med tiden blev det mer och mer fotboll som var huvudintresset. Efter sommarlovet sa han själv att han ville vara på Fritids, och han trivs jättebra där. Jag hade blivit väldigt förvånad om han hade tyckt annorlunda. Rasmus är nämligen på det Fritids där jag jobbade, och personalen där är TOPPEN. Barnen får vara med om så mycket kul. 

Det blir ju inte så många inlägg längre nu när han blivit......."stor". Vi har bestämt oss för att ha bloggen vilande ett tag framöver. När Rasmus känner för det kan han ju själv börja skriva. När då Blogger började plocka bort inlägg och strula till det på alla vis, blev jag lite nervös. Jag ville ju gärna att han skulle få ha kvar sin blogg och kunna titta på den när han blev äldre. För säkerhets skull började jag beställa alla kort jag satt in på bloggen och göra album med alla inläggen. Då vet jag åtminstone att han har den kvar för alltid. Det blev en hel del faktiskt.....6 album med 40 sidor i varje.





onsdag 28 september 2011

Jag blir galen


Tack Ingmarie för att du gjorde mig uppmärksam på strulet med min blogg. När jag lägger in bilder hämtar jag dem oftast från iPhoto, men när jag gick in där idag, syntes inte de sista 20 bilderna jag lagt in där. Nu måste jag spara dem i Dokument och hämta dem därifrån. Såååååååååååå himla irriterande. Det är inte första gången detta händer. När jag läste Ingmaries blogg i morse såg jag att det inte gick att kommentera hos mig. Jag provade från min mans dator nu i kväll, men det går fortfarande inte. Nu vet ni i varje fall att det inte är era datorer som krånglar. Blogger står inte högt i kurs hos mig idag, kan jag säga.

Grattis BB


Idag fyller Brigitte Bardot 77 år. Hon tillhörde en av mina idoler när jag var tonåring. Hennes långa, blonda hår och smala midja avundades av alla flickor. Eftersom Brigitte var brunett från början, så såg ju alla chansen att blondera sig för att bli mera lik henne. Även jag fick den idén. Har nästan för mig att jag köpte vätesuperoxid och blandade ihop nån goja som jag kletade i håret. Inte katten blev jag blond...det blev orange! Då köpte jag en annan sorts hårfärgning på tub i brunt. Jag tänkte att jag måste ha tillbaks min normala hårfärg. Det blev fiasko! Färgen tog väldigt ojämnt så jag blev randig som en zebra. Idag hade det nog inte varit så tokigt, men på den tiden var man inte så vågad. Det gick längst att sträcka sig till att göra blonda slingor i luggen. Jag var tvungen att gå till frissan med mitt randiga hår. Efter det besöket var jag BLONDIN med en dragning åt kycklinggult. Jag hade inte särskilt långt hår, men jag kunde i varje fall locka och rufsa till det lite. Svart kring ögonen och rosa läppstift och så var det klart.

När Brigitte gifte sig så hade hon i stället för brudklänning en smårutig bomullsklänning med massor av vidd i kjolen. Det här rutiga tyget blev givetvis högsta mode. Det gick att få i nästan alla färger och kallades för Bardotrutigt. Naturligtvis sydde jag mig en sådan klänning. På den tiden var min midja i stil med Brigittes. En fyra-fem stärkta underkjolar under klänningen och sen var man ju hur tjusig som helst.

måndag 26 september 2011

Fruarna i Stepford

De här Stepfordfruarna tycker jag har en del gemensamt med Hollywoodfruarna, New Yorkfruarna, fruarna från Östermalm eller fruarna från var-som-helst. De är overkliga. Så som deras liv skildras i TV är det inte många som kan nicka igenkännande. Är deras liv intressant? Så pass intressant att det kan sändas säsong efter säsong i TV? Det tvivlar jag på. Jag tror faktiskt inte att jag är den enda människan som är totalt ointresserad av vad de har för sig. 

fredag 23 september 2011

Ändrade planer


Jag hade tänkt att jag skulle plocka rönnbär idag, så vi promenerade iväg till skogen i förmiddags. Rönnbärsträdet såg tyvärr inte riktigt friskt ut, så jag la ner det projektet. I stället hittade vi massor av fläderbär. Jag brukar koka saft som jag gör saftsås av till julens Ris à la Malta. Det är också gott med varm saft när man känner sig lite ruggig. De största och finaste klasarna sitter så klart högt upp i trädet. Och då menar jag HÖGT. Göran är lång, men han hade ändå tagit med en grensax, som går att förlänga. Väldigt praktiskt. Jag stod redo med kassen och Göran knipsade av klasarna högt uppe i luften. Det dröjde inte länge förrän vi fyllt en kasse med fina, svarta bär. 


Nu ska jag plocka fram min gamla hederliga Saftmaja och hälla bär och socker i den. Sen blir jag inte inblandad förrän det är dags att tappa saften på flaskor. Sånt gillar jag!


Det finns fortfarande lite färgklickar på marken.


Den här lilla solgula blomman får mig nästan att längta efter sommaren igen. 


Sopsortering


I Sverige är de flesta människor väldigt bra på att sopsortera, men det kommer säkerligen att bli ännu bättre i framtiden. Små barn blir involverade i sorteringen redan från förskola och skola, så när de blir vuxna är det något helt naturligt för dem. Precis som med datorer. Småttingarna är många gånger kunnigare än både sina föräldrar och mor-och farföräldrar. De växer ju upp med detta som en självklarhet. Miljötänket är vida utbrett och miljökonferenser anordnas, men trots det så brister det i hanteringen lite här och där i världen. Den enskilda människan är nog ändå förhållandevis flitig att ta hand om sitt avfall.

Det kan man inte skylla de regeringar för att göra som skickar ut satelliter och raketer i rymden. Dessutom blir de tilldelade flera miljarder för att få fortsätta med detta. Det stod i tidningen att man räknar med att det finns ca 20 000 olika föremål som far runt i rymden utan att någon har koll på dem.  Med alla de pengar som ges till rymdforskning borde väl något kunna avsättas för viss städning. Är det verkligen hälsosamt för atmosfären med all den bråten? 

Om nu något av allt det här skrotet ramlar ner på jorden och ställer till verklig skada, vem blir ansvarsskyldig då? Enligt mitt tyckande borde det bli det lands regering som sänt upp skräpet. Det är väl inte mer än rätt? Slänger jag ett godispapper på trottoaren så får jag ju böta. 

onsdag 21 september 2011

Jag skulle kunna starta kamerabutik


Det har varit ganska lugnt på erbjudandefronten ett tag, men nu har det tagit fart igen. Ett tag var det mobiler och hushållsmaskiner av allehanda slag som jag antingen hade vunnit (även om jag mig veterligt inte deltagit i någon tävling) eller kunde få helt gratis. Misstänksam som jag är så raderade jag alltid de mailen. Efter ett tag fick jag ett ganska syrligt mail, att de fattade inte varför jag inte ville ha varorna. Någon hade nog en dålig dag, antar jag. 

De sista veckorna har jag fått massvis av erbjudanden om att få hemskickat kameror...helt gratis naturligtvis. Idag kom två mail till. Det ena var så fullt med stavfel så jag höll på att få ett mindre nervsammanbrott. Alla datorer har väl ett stavningsprogram, som man kan ta hjälp av? Det är kanske inte hela världen det här med stavning och grammatik. Det kanske bara är jag som är arbetsskadad. Hur som helst så hamnade mailet i papperskorgen. 

Ett nytt försök att "luras" upptäckte jag idag. Enligt mailskrivaren så hade de fått en kamera i retur från mig. Den hade jag vunnit i måndags! Vilken tur jag tycks ha!!!!!!  Jag fick förståss vara så snäll att betala 9.50kr i porto om jag ville att de skulle skicka kameran till mig igen.

 Men jag vill inte vara så snäll.

tisdag 20 september 2011

Dags att boka tvättid


I Japan har man uppfunnit en apparat som man kan stoppa in människor i, och så blir de duschade. Det sprutar tunna strålar av tvål och vatten över personen inne i den här behållaren. Precis som en biltvätt. Jag vet inte om de har de här stora rullande borstarna också. De kanske bara kopplas till om personen i fråga är extremt skitig. Något äldreboende i Danmark har nappat på det här och testat det på sina pensionärer. Enligt föreståndaren är det väldigt uppskattat....nu minns jag inte om det var de boende eller personalen som var mest förtjust. Men man torkade den duschade för hand, var man noga att berätta. Jag tror inte det dröjer länge innan någon uppfinner en torktumlare för människor också.

Jag vågar inte tänka på hur äldreboenden kommer att se ut i framtiden. Ska det inte finnas några människor kvar som jobbar där? Säkerligen kommer måltiderna att ersättas av en tablett som innehåller alla näringsämnen och städrobotar införskaffas. Ska kanske vårdpersonalen ersättas av syster R2D2 och CP3O?


måndag 19 september 2011

Gamla kläder och smycken


Min svärmor var medlem i Åstorps Husmodersförening och de hade speciella dresser som de använde vid festligare tillfällen.



Den här tjusiga bahytten, eller vad den kallas för, ingick i munderingen. 


Jag minns inte vad hon hade för klänning, men hon hade ett vitt midjeförkläde med spetsbårder.....


..och en sjal över axlarna. Också den med spetsbårder på. Hon fäste ihop den med en lövformad brosch.


Påfågelsbroschen var nog hennes favorit, för den använde hon ofta. Jag har inget minne av att hon använde örhängen, men det här paret fanns i hennes gömmor. Jag minns att jag också har haft sådana som man skulle skruva fast i örsnibben. Det var innan jag blev så modig att jag fick tagit hål i öronen. När man hade sådana skruvörhängen eller clips, som också var väldigt populärt, gick man runt med ständig huvudvärk....åtminstone jag. Det var ju som om någon nöp en i örat hela tiden. Tacka vet jag de här man bara sticker genom örsnibben.


Min mor arbetade som hembiträde några år i sin ungdom. Då hade hon svart klänning och vitt midjeförkläde med spets och ett litet band att knyta om håret.


De här kläderna kom naturligtvis bara på när hon skulle servera middagen åt herrskapet.


Mors gamla nipperask har sett sina bästa dagar. Locket gick i två bitar, men hon limmade ihop det igen och jag tycker inte det spelar så stor roll att skarven syns. Hon ärvde en silverkedja efter en gammal faster och den har jag till prydnad nu, liksom clipsen hon alltid använde tillsammans med halskedjan. Det är riktiga "huvudvärksclips". Jag har ställt allt på hennes konfirmationsnäsduk. Minkbroschen minns jag sen jag var barn. Har faktiskt sett att det börjar säljas liknande modeller nu. Allt går igen.


Jag vet inte om mor använde den här locktången för att göra sig själv fin, men jag kommer aldrig att glömma de gånger hon skulle locka håret på mig. Då la hon locktången på spisplattan så den blev varm, och sen klämde hon fast den runt en hårslinga och började rulla. Ibland rullade hon för långt in så tången nuddade vid örat. Du milde, så ont det gjorde! Det gällde att inte hålla kvar tången för länge, för då osade det bränt.

 Nej, allt var inte bättre förr!

torsdag 15 september 2011

Mor, Mormor och Gamlamormor


Idag har Sigrid namnsdag. Så hette min mor. Hon hade även födelsedag den här dagen. I år skulle hon ha fyllt 87 år, men tyvärr gick hon bort för drygt 6 år sedan. Hon berättade att när hon skulle döpas, så kunde inte hennes föräldrar komma överens om namnet. Då kom hennes farmor med ett förslag. Eftersom hon var född den 15:e september och Sigrid hade namnsdag den här dagen, så fick tilltalsnamnet bli Sigrid. Dagen efter hade Eufemia namnsdag, i den gamla almanackan, och då fick hon ha det som andra namn. Så enkelt löstes det problemet.

Min mor var jätteduktig på att sy, sticka och virka. Hon var intresserad av i stort sett allt som hade med textilt hantverk att göra. Inte konstigt kanske att både jag och mina döttrar ärvt hennes intressen. Katarina, som släktforskar, har upptäckt att det fanns många skräddare i vår släkt långt bak i tiden. Där har vi kanske förklaringen till intresset för textil. Min mor jobbade som pälssömmerska innan jag föddes, och hon sydde sen i stort sett alla kläder till mig och min syster. På den tiden sparade man gamla kläder och sydde om för att det var ekonomiskt nödvändigt. Idag har det blivit en trend. Det är faktiskt roligt att se vad man kan göra av ett gammalt plagg. Slit-och-släng är inget jag gillar. Kanske för att jag är uppväxt med mors inställning till hur man tog hand om saker.  

Min mor var hemmafru alla år jag gick i skolan. Jag minns hur hon plockade bär och odlade grönsaker för att sylta, safta och konservera. Någon köksträdgård att tala om har jag inte, men däremot är det kul att gå in i skogen och plocka bär och nypon. Det är så enkelt nu att köpa allt färdigt till hyfsade priser. Att plocka nypon och annat gör jag mest för att det är så skönt att komma ut i skogen.

Mor hade barnasinnet kvar i alla år. Hon hade en härlig humor och huvudet fullt av tokiga infall. Därför kom hon väldigt bra överens med barnbarnen. Alla mina barn har varje sommarlov tillbringat några veckor hos mormor och morfar i deras stuga i Sjöbo, ibland tillsammans, men oftast var för sig. Då hade de ju chansen att få vara i centrum hela tiden. Ibland är det nyttigt att inte föräldrarna är med överallt. De har alla tre många roliga minnen från sina vistelser hos mormor och morfar.

Min mor var en väldigt generös person och hjälpte till på alla sätt hon kunde. Hon intresserade sig för både barn, barnbarn och barnbarnsbarn, och därför kändes det helt naturligt att hon skulle vara delaktig i allt. Hon var i stort sett aldrig ensam, även om hon var änka de sista 5 åren av sitt liv. Det är en stor fördel att kunna umgås alla generationer. Man lär sig nya saker hela tiden. 

Det är roligt att sitta och tänka tillbaka på allt kul man gjorde tillsammans med mor, och allt tokigt hon sa och gjorde. Det lättar upp saknaden lite.

onsdag 14 september 2011

8 år


Igår var jag bjuden på "gille". Rasmus fyllde 8 år. Även om det var en dag mitt i veckan som födelsedagen inföll på, så måste man fira den just den dagen. Att vänta till helgen när man är ledig är bara sånt som vuxna klarar av. Jag hann knappt knacka på dörren förrän Rasmus öppnade. Han kände säkert på sig att det fanns en present på andra sidan dörren. Vi hade köpt en skrivbordsstol till honom så det var ju ett rejält stort paket. Fortfarande är det mer spännande med stora och hårda paket, men jag har märkt att det börjar ändra sig lite på den fronten. Han håller på att bli stor. Ett antal tröjor och träningsställ togs lika glatt emot. De flesta presenterna hade någon anknytning till fotboll; skrivbordsunderlägg och pennskrin med Barcelonaemblem, lampa formad som en fotboll, böcker som handlade om fotboll naturligtvis. Det är väl onödigt att skriva att han gillar fotboll. 

Jag är nog för ovan att festa mitt i veckan numera. Kunde inte somna förrän halv 5 i morse, så idag känner jag mig verkligen "dagen efter".  

tisdag 13 september 2011

Oumbärliga saker?

Jag har tidigare skrivit om olika maskiner jag tycker är helt livsviktiga att ha i ett hushåll idag, som t.ex. diskmaskin, assistent, dammsugare, tvättmaskin m.m. Det skulle säkerligen gå att klara sig utan dem precis som man gjorde förr i tiden. Men vad skulle det vara bra för? Någon har ju uppfunnit dem för att de ska användas. Dessutom är livsstilen helt annorlunda nu, och då förutsätter man ju att hushållsarbetet inte ska ta lika lång tid som förr. Vem har tid med det efter att ha jobbat en hel dag? Inte ens som pensionär har jag varken tid eller lust att ägna hela dagen åt sådan sysselsätning. Finns roligare saker att göra. 

Det finns så klart vissa maskiner som jag är lite skeptisk mot ifall de verkligen behövs. Bakmaskinen som kom för några år sedan har jag aldrig förstått vitsen med. Hushållsassistenten däremot skulle vara inmonterad i ett köksskåp, så den alltid kom med när man köpte inredningen. Jag fick en potatisskalare i present en gång. En sån där behållare som man lägger potatisen i och sen bara vevar. Nypotatis har ju inte så tjockt skal, så den skulle var jättebra för det ändamålet fick jag veta. Potatisen var alldeles knottrig när den var "färdigskalad". Såg ut som små vita kastanjer med skal på. Den maskinen for iväg till tippen. 

Äppelklyftaren, som började säljas för något år sedan, köpte jag och använde på Fritids. Den var helt ok när man skulle dela äpplen till ett antal barn vid mellis. I hemmet vet jag inte om den är så oumbärlig. Idag kom ett mail med ett erbjudande att köpa en äppelskalare för endast 151 kr. Den kärnade ur, skalade och skivade äpplet på 8 sek! Jag blev lite nyfiken på hur lång tid det annars skulle ta, så jag plockade fram min gamla äppelurkärnare (som jag köpt för en tia) och en liten skalkniv. Nu var både jag och tidtagaruret redo. Utan att stressa klarade jag det på 37 sek! Tänk om jag hade haft den där skalaren! Då hade jag tjänat in 29 sek.

lördag 10 september 2011

Äpple i fast eller flytande form?


För många år sedan så kunde man läsa överallt att: "Ett äpple om dagen är bra för magen". Min läkare hade en tavla med det här uttrycket hängande på sitt mottagningsrum. Det användes i annonser om i stort sett allt...man bara satte in andra alternativ, som vitamintabletter och annat. Ny forskning ( eller vad man ska kalla det för) har kommit fram till att det är bra med måttlig mängd sprit för äldre kvinnor. Alltså måste vi nu trycka upp nya affischer där det står : "En drink om dagen är bra för magen". Vem har begärt den här undersökningen? Finns det verkligen ett behov av att veta detta? Det är ju bara att konstatera att blir man arbetslös, kan man alltid börja forska. Strunt samma vad det handlar om. Jag bara undrar vem som står för finansieringen.

onsdag 7 september 2011

Jag är trendig


I varje fall när det gäller frisyrer. I Lokaltidningen stod en liten notis om höstens hårmode. Det är modernt med lite längre hår och gärna i röda nyanser. Jag hade tänkt klippa mig, men jag får kanske tänka om. Färgen är inga problem...jag färgar mitt hår i röda nyanser så ofta jag får tillfälle till det. Dessutom var det allra senaste att håret skulle se ostrukturerat ut. Vilken tur! Då är jag trendig redan när jag stiger upp på morgonen, för då är mitt hår ostrukturerat med stort O. 

måndag 5 september 2011

Idag är det synd om mig


Mänskligheten kan drabbas av allehanda saker. För länge sedan så härjade Pest och Digerdöd och i våra dagar har vi fått stå ut med bl.a. Asiaten, Hongkonginfluensan, Fågelinfluensan, Svininfluensan och inte minst den Manliga influensan.

Jag brukar skryta med att jag är kärnfrisk. Det är ju något man ska var ytterst tacksam för. Ibland får jag klart en släng av snuva och hosta, men det blir aldrig så allvarligt. Inte förrän nu. Jag har känt mig lite av banan några dagar och idag har jag varit helt nere för räkning. Huvudet dunkar som det värsta disco och halsen känns som sandpapper. Har inte orkat vara uppe nån längre stund i taget. Ja, jag har faktiskt varit lika sjuk som en förkyld man. Jag ska ta ett par Panodil och dricka lite varmt innan jag kryper till kojs. Förhoppningsvis känner jag mig som en människa i morgon bitti igen.

torsdag 1 september 2011

Så var den dan förstörd


Min svärson körde in min bil till verkstaden i morse och sen ringde han mig när de undersökt den klart. Slutsumman blev ett antal tusenlappar. Finns ingen möjlighet att dra ut på det, eftersom det var bromsarna som inte var så bra. Det blir bara till att betala och se glad ut....eller åtminstone betala.

Min man åkte med och handlade mat idag för omväxlings skull. Jag bestämde mig för att vi skulle handla i Ängelholm idag. När vi kom ut från affären tittade jag efter bilen. Jag var helt säker på var vi parkerat (det är jag inte alla gånger), men jag såg den inte. Nej, tänkte jag, nu har någon snott min bil. Helt plötsligt slogs strömmen till hjärnan på, och jag mindes att vi åkt dit i min mans bil. Då måste jag säga att det känns skönt och kunna sitta och läsa andras bloggar om hur glömska de är. Man känner sig nästan normal.

En gång tidigare när Göran följde med och handlade så slog vi vad om vem som kom närmast slutsumman på det vi handlat. Jag hade ju ett rejält försprång där, för 100 gånger av 100 är det jag som handlar......dessutom gjorde jag överslagsräkning under tiden vi stoppade varor i vagnen. Men man måste inte berätta alla knep. Naturligtvis kom jag närmast. Jag föreslog att vi skulle göra samma sak idag, men det var han inte alls intresserad av. Jag hade annars tänkt att den som vann slapp betala verkstadsräkningen. På sätt och vis förstår jag honom. Han vågade väl inte utmana ett proffs.