onsdag 31 augusti 2011

Eländes elände


Jag gillar min bil...när den fungerar som den ska. Det gör den inte nu. När jag körde iväg ikväll, så small det helt plötsligt till i bilen. Det hördes som det kom underifrån, och sen började den väsnas och hoppa. Den där mätaren som visar hjultalet eller nåt sånt rusade i höjden. Nu är det klippt, tänkte jag. Då stannar väl eländet snart? Men, nej, den fortsatte att rulla. Jag försökte bromsa, för jag inbillade mig att det hade kanske något med bromsarna att göra. Då hoppade den igen som en annan känguru. Men bromsarna tog bra, konstigt nog. Jag kom ända fram till min dotter som tur var och där fick bilen stå tills min svärson kom hem. Han provkörde den en runda och den agerade precis likadant. Jag vågade inte ge mig iväg ut på vägarna själv med ett sånt hoppande vidunder, så Bo skjutsade mig hem. Han har lovat att ta in min  bil till verkstaden i morgon för genomgång. 

Under tiden får jag väl låna min mans bil om än motvilligt. Den är så tung att styra, så när jag använt den har jag träningsvärk en hel vecka. Nu är det ju en nödsituation, så jag har inget val. Eftersom jag hämtar Rasmus vid skolan varje dag, så är jag beroende av att ha bil. Det är lite väl långt att promenera dit. Det är trots allt drygt 7km dit. Jag har faktiskt testat att gå dit en gång och det tog mer än en timme. Rasmus var väl inte så överförtjust i att bli hämtad i morfars bil. Den ser inte tillräckligt tuff ut för att han ska gilla den. "När du kommer i morgon", sa han, "så hoppar jag kvickt in i bilen och böjer mig ner, så ingen ser mig". Vad ska jag göra? Ta på mig mörka glasögon?

måndag 29 augusti 2011

Olycksbådande


Ny forskning visar att det sker mest olyckor på hösten. Delvis på grund av att det är en mörk och ruggig årstid och då blir vi lite tröttare och kanske lite mindre uppmärksamma. November månad toppade olycksstatistiken, och det var speciellt torsdagarna som var farligast. T.o.m. klockslaget då flest olyckor inträffade hade forskats fram. Klockan 10 en torsdagsförmiddag i november lever man alltså väldigt farligt.

 Jaha, och vad gör man då med all denna nya information? Lägger den till handlingarna bland alla andra konstiga forskningsresultat? Nej, jag tycker att den här kan man faktiskt ha lite nytta av.

För att utesluta att bli skadad så får man se till att göra så lite som möjligt just den här tidpunkten den här speciella dagen och månaden. Det skulle klart räcka att sitta still i soffan prick klockan 10. Enda risken man utsätter sig för är väl att ramla ur soffan. Jag tänkte faktiskt vara lite mer försiktig och inte stiga upp före 10 den dagen, och för att vara på den säkra sidan stanna kvar i sängen fram till lunch. Då måste garanterat all farlighet ha försvunnit. Tänk bara vilken lyx det året som fredagen den 13:e inträffar. Då blir det en extra långhelg att ta igen sig på. Inte värt att chansa med någon större kroppsansträngning när det kommer två "olycksdagar" på rad. Jag har forskat fram att det kommer att hända år 2015.

söndag 28 augusti 2011

Fotbollsmatch


Idag har jag varit på fotbollsmatch. Jag, som har spytt så mycket galla över sport i allmänhet och fotboll i synnerhet. Men det är egentligen inte sport och fotboll i sig som jag ogillar, utan det är mest sportkommentatorerna som jag irriterar mig på. Deras ibland helt förståndsbefriade frågor kan reta gallfeber på mig. Det finns ju undantag, som André Pops, men han kan ju tyvärr inte vara med på alla evenemang som kommentator. Han är saklig, pratar inte i onödan, visar hänsyn till de tävlande och har dessutom humor. En oslagbar kombination.

Dagens fotbollsmatch ägde rum i Torekov, och det var Rasmus som spelade. Naturligtvis måste mormor då vara med och heja. Tyvärr blev det ingen vinst idag, men de har en mycket förståndig tränare, som anser att det viktigaste är att de har kul. Gallringen bland småttingarna börjar i regel alldeles för tidigt. Där kan jag tycka att sporten är inne på helt fel spår. Man lockar väl inte barn att utöva någon sport, när de gallras bort så fort de inte kan prestera på topp. Det pratas så mycket om att barn behöver motionera. Då borde väl alla idrottsföreningar, vilken sport det än gäller, ta fasta på det och låta alla barn och ungdomar vara med och ha kul. Och sist men inte minst måste alla föräldrar lära sig att inte lägga sig i tränarnas och domarens jobb under matchens gång. Sådana synpunkter kan de framföra efteråt. Det gäller ju att föregå med gott exempel. Tyvärr finns det många som glömmer det.

lördag 27 augusti 2011

Tordön


I natt har jag inte sovit särskilt bra. Det har varit så kvavt fastän fönstret alltid är öppet i sovrummet; sommar som vinter. Jag vaknade strax efter halv sju i morse av ett konstigt ljud. Det lät som flygplansmuller....men det slutade aldrig. Konstigt! Det ökade hela tiden i styrka, men ett flygplan hörs normalt inte så lång tid. Jag tittade ut i trädgården och det såg verkligen olycksbådande ut. Det var en konstig grå färg på himlen och det blåste så konstigt. Nästan lika spöklikt som det ibland kan vara på film. Det mullrade konstant i minst en halvtimme, och sen brakade det loss. Det blixtrade hela tiden. Såg nästan ut som om någon stod och blinkade med en ficklampa. Jag har aldrig upplevt nåt liknande tidigare. Man känner sig ganska liten då. En fördel var att det var ljust ute. Då blir blixtarnas sken inte lika skrämmande. Det mullrade en bra stund efter att blixtföreställningen slutat.

Jag är inte rädd för åska, men jag har väldig respekt för den, och håller mig alltid inomhus. Mina föräldrar är uppväxta på landet och där steg alla upp och klädde på sig när det åskade. Även om det var mitt i natten. Fram med bankböckerna, och sen satt man där och väntade. Ifall blixten slog ner skulle man rusa ut. Det slog faktiskt ner i gårdarna ganska ofta, så jag har viss förståelse för deras agerande. När jag var liten bodde vi i lägenhet och även då väckte våra föräldrar oss och vi fick stiga upp och klä på oss. Fram med bankböckerna och sitta och vänta. Konstigt egentligen att man inte blivit livrädd för åska efter de upplevelserna. När det åskar nu om nätterna är det inte alltid jag vaknar, och om jag gör det så konstaterar jag bara att: jaha, det åskar visst...och somnar om igen. 

Jag tror inte jag hade varit lika lugn om det här åskvädret kommit i natt i stället för på morgonen. Detta var inget vanligt åskväder. Hoppas resten av dagen blir helt vanlig. 

torsdag 25 augusti 2011

Var det gott, eller?


Igår fick jag köttfärssås över från middagen och den gjorde jag paj av idag. Rasmus måste ju ändå ha ett litet mellanmål på eftermiddagen och jag tyckte att det kunde säkert passa bra. Jag vet att han älskar köttfärssås. Jag tog med mig pajen hem till honom och han ville gärna smaka. Efter första tuggan gjorde han "tummen upp" och sa, att den var SUPERB. Naturligtvis blev jag väldigt stolt och tänkte att det är väl klart att mormor fixar till ett jättegott mellanmål. När han ätit upp sa han: "Den var inte så där jättegod." Jaså? Nu förstod jag ingenting. Han ville ändå ha en bit till och efter några tuggor sa han: "Du behöver inte göra den här pajen fler gånger." Jag vet fortfarande inte om han tyckte den var jättegod, sådär god eller inte alls god. Det får bli smörgås till mellis i morgon. 

Det "bidde" ingenting


Läste nåt väldigt korkat i Tidningen idag. Det var från Piteå-området där man byggt ett utsiktstorn inne i skogen. Det blev för lågt så man såg bara skog, för pengarna räckte inte till att bygga högre, och de hade inte råd att bygga ett tak heller.

????????? 

Hur tänker man då? Köper man in  lite material på måfå och börjar bygga och sen helt plötsligt ....HOPPSAN!......nu har vi inte mer material och pengarna är slut. Då kan man ju lika gärna ta en pall med sig ut i skogen och ställa sig på...men ser ju ändå bara träd. Och dessutom ta med ett paraply och fälla upp så har man tak. Finns det verkligen inga krav på de personer som sitter i de olika nämnderna?

Tanken går ju osökt till sagan om Mäster Skräddare som skulle sy en rock, men det bidde bara en tumme.

onsdag 24 augusti 2011

Jag är inte populär


I varje fall inte bland koltrastarna. I vår trädgård har vi en stor Aroniabuske. På våren blommar den så fint med små vita blommor och nu på sensommaren är den överfull med svarta bär. Koltrastarna är där och kalasar varje dag. Vi har inte plockat bären mer än ett år tidigare. Vi försökte att göra vin, men det var inte så gott att det var lönt att upprepa det. Dessutom kan jag inte dricka rött vin, för då har jag migrän som ett brev på posten. Jag har funderat på att använda det som marinad i stället. Annars är det bara till att hälla ut det. Är väl inte värt att servera koltrastarna det, för då har vi bara fler som flyger in i altanfönstren. Jag har vaknat flera morgnar nu i sommar av en duns. Fåglarna tror tydligen att skogen fortsätter in i vårt TV-rum. Jag hoppas det inte är samma fågel varje morgon, för då måste den var rejält yr i huvudet vid detta laget. 

Jag läste att det ska finnas mycket antioxidanter i Aroniabär plus en massa vitaminer och annat hälsosamt. Då är det ju dumt att inte använda dem. Tyvärr är det väldigt svårt att hitta några recept. Jag har lyckats hitta på saft och sylt, och läste att det skulle gå att torka dem med. Som nypon då, kanske. Då kunde man sen använda dem att ha på gröt eller i fil. Det är ju värt ett försök. Bären ska visst frysas innan man använder dem, annars är de för beska. Bra! Då behöver man inte fixa allt på en dag. Jag tänkte frysa några bär och ta upp sen och göra smoothie på. Det måste väl bli hälsosamt så det förslår. 


Ombyte förnöjer


Som ni kanske märkt så har jag ändrat namn på min blogg....igen! När jag startade min blogg för drygt ett år sen döpte jag den till Gunnels blogg. Efter ett tag tyckte jag det lät så fantasilöst. Jag har alltid varit en stor beundrare av Golden Girls eller Pantertanter som serien kallas här i Sverige. Den gavs i repris igen ungefär samtidigt med att jag började blogga. Jag bestämde mig då för att ändra namn till Pantertanten i stället. De här fyra damerna i serien verkade trivas bra med livet; de tog inte allt så högtidligt. Jag skrev då att när jag blir gammal vill jag bli en Pantertant. Jag vill inte bli gammal och förståndig. Det verkar så TRÅKIGT.

I ett anfall av onödig energi startade jag upp ännu en blogg, som jag kallade Pantertantens Passioner. Här skrev jag mest om nostalgiska saker, recept, mina hobbies och liknande. Namnet Pantertantens Passioner kom av att jag tycker pensionstiden är en riktig passionstid. Nu har man tid för alla sina passioner i livet, som tidigare fick stå till sidan. Dessutom tycker jag att Pensionär låter väldigt könlöst. Passionista är en bättre titel. Då vet man att det är en dam det gäller. Det blev med tiden lite svårt att hinna uppdatera båda, och för ett tag sen slog jag ihop de båda och förde över Passionsheadern hit. Eftersom jag nu samlar alla mina "passioner" på ett ställe, tyckte jag det var läge att ändra namn ännu en gång. Om det är sista namnbytet vet jag inte.........

söndag 21 augusti 2011

Det dräller av eterneller


Egentligen skulle jag ha skördat eternellerna förra helgen, men något annat kom i vägen. Nu var det hög tid att plocka dem innan de blev för mycket utslagna. När man läser på fröpåsarna så står det oftast hur stor grobarheten är i %. Jag brukar inte lägga så stor vikt vid det, för det som kommer upp kommer upp och resten kan man inte göra mycket åt. Jag misstänker att grobarheten hos de här eternellerna var 101%, för jag hade eterneller överallt. Jag har plockat och plockat och plockat i eftermiddag. Trodde aldrig det skulle ta slut. Att det kan bli så mycket blommor av en ynka liten fröpåse. Jag har plockat bort alla blad och buntat dem, så nu hänger de i prydliga rader nere i pannrummet. Då är det bara till att vänta på att de torkar, så jag kan börja dekorera med dem. 

Bra eller dåliga tips?


Jag läste idag om en del tips från Allt i Hemmet. Det gällde förvaringsmöjligheter i köket. Jag kan inte säga att jag blev så imponerad av deras förslag. De tyckte att man kunde sätta krokar eller trådhyllor antingen på utsidan eller insidan av sina köksskåp för att hänga upp vispar, slevar och annat. I mina köksskåp går hyllorna ända ut till kanten, så skulle jag hänga nåt invändigt i dem blev det omöjligt att stänga dörren. Vad det gäller att sätta krokar på utsidan av dörrarna........Hade jag föreslagit det för Göran, som jobbat som byggnadssnickare, tror jag han hade fått ett mindre nervsammanbrott. Man fördärvar väl inte köksinredningen med att sätta krokar på köksskåpen?

Nästa förslag var att köpa hopfällbara stolar till när det kom gäster. Ingen dålig idé....men när de inte användes skulle de hängas upp på en krok på väggen. Jag har ingen ledig vägg i mitt kök. Hur gör jag då? Hänger dem i taket?

Mobila arbetsytor av hurtsar eller bänkar på hjul låter smart. När de inte används rullar man undan dem. Vart då?

Golvsocklarna kunde utnyttjas till att bygga in lådor i där man kunde förvara brickor, tårtfat och liknande. Jag är väl ingen akrobat heller? Jag vill ha allt i bekväm ståhöjd.

Mitt förslag är: i stället för att sätta krokar på köksskåpen kan man slänga ner alla redskapen i en låda på hjul, där man satt krokar på sidorna till att hänga upp hopfällbara stolar. Brickorna kan man använda som lock till lådan. Lägg en skärbräda på toppen och vips så har man fått en "köksö".

torsdag 18 augusti 2011

Vad ska vi ha till middag?


Jag vet inte hur många tusen gånger jag har ställt den frågan, och svaret brukar bli detsamma varje gång: "Jag vet inte". Varför är det egentligen så svårt att komma på en maträtt som man ska laga? Det finns ju ett enormt stort utbud av kokböcker och massor av recept på nätet och i alla tidningar snart. Ibland har jag varit så energisk att jag gjort en veckomatsedel och då blir det genast lättare. Då kan man sitta i lugn och ro och titta i sina kokböcker. Tyvärr så brukar den där energin inte vara så många veckor, utan snart är man tillbaks i samma gamla vana igen. Men idag är det inga problem. Idag vet jag precis vad vi ska ha till middag.

 Det är ju Surströmmingspremiär idag!

De sa på TV att det såldes Surströmming till i stort sett hela landet. Det var bara Skåningar och Gotlänningar som inte var lika förtjusta i den här delikatessen. Jag vet inte om det stämmer, för jag har faktiskt hört många i min omgivning som gillar det. Hur det är på Gotland vet jag inte. Får ta och fråga min bloggvän hur det står till med Surströmmingsätandet hos henne.

onsdag 17 augusti 2011

133 trappsteg


Det är väl ingenting? Det klarade jag lätt som en plätt....nerför. Terasstrapporna i Helsingborg är världens tjusigaste gym, och dessutom helt gratis. Jag får se till att besöka det lite oftare. Det är ett bra tag sedan jag var i Sundets Pärla, så en del affärer hade försvunnit och nya kommit till sedan förra gången. Det är mysigt att bara spankulera runt och insupa nya ideér. I ett skyltfönster såg jag ett halsband, som jag blev så förtjust i. Jag ska ner i mina hobbyrum och leta bland lådorna där. Tror faktiskt att jag har material så jag kan tillverka ett liknande.

Lite senare var det då dags att ge sig hemåt igen. OJOJOJ!!!!! Trapporna! Visserligen finns det en hiss, men jag har hissfobi så det var inte att tänka på. Endast i yttersta nödfall stänger jag in mig i en sådan bur. Det var bara att ta ett djupt andetag och ge sig på klättrandet. Som tur är så finns det gott om små avsatser efter ett antal trappsteg. Då passade jag på att stanna och vända mig om för att "titta på utsikten".


Den är verkligen storslagen. Igår var det soligt på eftermiddagen så man kunde se över till Danmark. När man kommit över hälften är där en del inmurade bänkar och de utnyttjade jag naturligtvis. Passade bra att sätta sig där och skicka lite sms medan hjärtat återfick sin normala rytm. 


Nästa gång tror jag att jag ska ta Santos med mig som draghjälp.

måndag 15 augusti 2011

Gröna fingrar.......


....är absolut ingenting som jag kan skryta med att ha. Men det hindrar ju inte att jag då och då försöker mig på att odla lite av varje. Med varierat resultat, så klart. I våras köpte jag några sålådor och sådde lite olika saker där. Det växte faktiskt rejält i dem! Jag började så smått fundera på att starta en trädgårdsblogg. Pumpor, squash och eterneller var i stort sett det som växte bäst. Paprikaplantorna är fortfarande bara 3 cm höga och det blir nog inga paprikor där i min livstid. 


Squashen har blommat så fint med jättestora gula blommor. Jag läste nånstans att man kunde äta dem med, men det har jag inte testat. 


Jag väntade i stället med stor iver på det viktigaste: SQUASHEN! Det blev faktiskt några stycken som jag har kunnat använda i matlagningen. De smakade naturligtvis mycket bättre än de man köper. 

Eterneller är ett ganska säkert kort. Det har jag lyckats med tidigare. Nu är de färdiga att plockas för att hängas upp att torka. Hoppas det blir uppehållsväder i morgon så jag kan gå ut och fixa det då. Det var inget dåligt resultat, tycker jag, men jag får nog ändå tänka om när det gäller trädgårdsbloggen. Tror inte jag är rätt person att starta en sån. 

Stämmer det?


När vi körde en tur på landsbygden här runtikring, kom vi förbi en hage med två åsnor. Den ena envisades med att hela tiden sticka huvudet genom staketet och äta av gräset på andra sidan. Det var precis lika högt och lika grönt inne i hagen. Det är tydligen inte bara människor som tror att gräset är grönare på andra sidan staketet.

lördag 13 augusti 2011

Mitt datorrum


När våra ungdomar flyttade hemifrån ändrade vi om i huset så att alla rum fortfarande användes varje dag. Jag tycker det är helt onödigt att ha ett rum som bara står till prydnad. Det måste ju ändå städas där...då kan man lika gärna vara där och stöka till också så det finns en anledning för städning. Göran och jag har inrett var sitt datorrum. Eftersom det bara är mitt rum, så bestämmer jag helt själv om möbleringen. I de övriga rummen får jag väl kompromissa....ibland. Jag älskar allt gammalt och har samlat en hel del sådana saker inne hos mig. 


Vid ena väggen har jag en stor bokhylla med böcker som handlar om mode, både när det gäller kläder, hattar, skor och väskor. Jag brukar även försöka fynda böcker om hur modet var förr i tiden. Dessutom har jag en hel del fackböcker om olika handarbetstekniker.



På en hylla har jag ramat in tre bilder från mönster till barnklänningar. Min mor sydde efter de här mönstren när jag var liten, och jag har kvar en av de här klänningarna fortfarande. 


På en annan hylla har jag samlat en del gamla strykjärn. Några är så tunga så jag tror jag skulle kunna använda dem under ett gympapass i stället för hantlar. I ett av dem finns en lucka där man stoppar in en metallbit. Det är meningen att man först ska värma den här biten innan man stoppar in den i järnet för att stryka. Den lilla runda svarta saken är en "gniesten" som jag fått av min farmor. Den är av glas och hon använde den till att gnida farfars skjortkragar efter hon doppat dem i stärkelse. Vilket jobb! Det järn jag använder nu är en ångstation som pyser och fräser och där jag aldrig behöver tänka på att ställa in värmen efter materialet jag ska stryka. Det är idiotsäkert. Det går inte att bränna något material även om man skulle glömma att lyfta bort det från plagget. 


Min mors gamla syskrin använder jag som förvaring av smycken.


Mor fick det av far på sin 20-årsdag. Det var visst en väldigt vanlig fästmögåva på den tiden.


Mina föräldrars besticklåda tjänar nu som prylhylla på en av väggarna......


....liksom den här kastinsatsen där jag förvarar mina fingerborg.


Här är utsikten från mitt fönster. Jag tittar rakt ut i trädgården på duvslaget. Gardinerna är bevis på att man tager vad man haver. För tillfället går det mesta i rummet i svart, grått och vinrött och då måste gardinerna matcha, tyckte jag. Tyvärr hade jag inte så mycket tyg att det räckte till två längder av samma färg. Då får man improvisera. När jag sen fått upp gardinerna såg jag att jag mätt lite tokigt så de var aningen för långa. Jag kände inte för att plocka ner dem igen, så jag slog helt sonika en knut på dem. 


Några provdockor i olika storlekar. 


Till sist soffan där jag sitter och funderar över vad jag ska skriva på bloggen. 


torsdag 11 augusti 2011

Det är inte kul jämt


Jag har varit på Kastrup idag och vinkat adjö till sonen. Inget man blir särskilt glad av. Visserligen tycks ju världen ha "krymt" en del när man numera kan använda chat, webcamera och Skype, men idag känns det som om Dallas ligger vid världens ände. Då gäller det att snabbt påminna sig om hur skoj vi har haft dessa dagarna. Tiden utnyttjas verkligen maximalt, när man inte träffas så ofta. Dessutom har jag fått en hel del bra tips på hur jag kan använda datorn, så nu ska jag träna på det. 

tisdag 9 augusti 2011

"Pigga pensionärer"


Ibland blir man lite fundersam när man läser tidningen. Det klagas ständigt på ungdomar och deras uppförande. Men vad ska man då säga om alla dessa "gamlingar" som lever rövare? Nu är det rättegång med Gubbligan; tre äldre herrar som verkligen inte levt upp till uttrycket "hederlig svensk". Det epitetet känns egentligen ganska urvattnat när man hör om allt fuffens som förekommer i stort sett överallt. Idag stod att läsa om ett par i 70-årsåldern som gett sig på en yngre kvinna. Hennes "förseelse" var väl inte så speciellt allvarlig, även om hon gjorde fel. Men det är definitivt inte heller tillåtet att ta till handgripligheter om man är missnöjd. Verkar lite "sandlådeaktigt". Vuxna ska ju föregå med gott exempel, sägs det. När blir man vuxen? Tydligen inte före 70. Så bra! Då har jag några år till på mig att uppföra mig som ett bortskämt barn utan att behöva ta ansvar för mina handlingar. Jag är ju inte vuxen.

lördag 6 augusti 2011

Trevliga dagar


Någon tid över för att blogga blir det inte nu på några dagar till. Jag har turen att ha mina båda långt-borta-boende barn här i Sverige nästa vecka med. Då måste tiden utnyttjas maximalt. Rasmus mår som fisken i vattnet. Han har sina favoriter inom räckhåll ännu några dagar. Det är inte så ofta vi kan samlas alla vid bemärkelsedagar, men i år hade jag turen att bli personligt gratulerad av hela familjen. Jag har länge pratat om att köpa en extern hårddisk. Det behöver jag inte tänka på längre. Jag är nu ägare till en sådan och det enda jag behöver bekymra mig om är att lära mig använda den. Kan förhoppningsvis inte vara alltför invecklat. Rasmus grattade även med en hembakad tårta med en bild av Betty Boop på toppen. Den var både tjusig och god. Så här önskar jag att alla mina födelsedagar kunde firas. 

måndag 1 augusti 2011

Jag väntar....och väntar....och väntar.....


på att min son ska komma hem idag. Det har varit en jobbig natt med flygledarjobb. Jag brukar alltid knappa in flygnumret på datorn så jag kan följa när planet startar och landar. Började i Dallas vid halv 11-tiden i går kväll och såg att planet lyfte och då kändes det ganska lugnt. Då var han åtminstone på väg. I morse missade jag landningen i Amsterdam, men han hade skickat ett e-mail att han landat, så allt var frid och fröjd. Nu är jag inne på Shiphols sida och håller ett öga på avgångarna därifrån, och NU ser jag att planet har lyft! Då är det Köpenhamn nästa och där ska han landa 10.55. Som en sista säkerhetsåtgärd så har jag anmält mig till sms-servicen på Kastrup. Då får jag ett sms när planet har landat och när bagagebandet börjar rulla igång. Visserligen ska jag inte själv åka ner och möta honom. Den saken tar Rasmus hand om. Men jag gillar att ha full koll på tillvaron. Nu ska jag bara sitta i soffan och fortsätta att vänta....och vänta....och vänta.....