lördag 30 juli 2011

Österlentur


Det är inte så ofta Katarina och jag kan ge oss ut på galej, bara hon och jag, sen hon flyttade till Luxemburg. Igår tog vi tillfället i akt och åkte till Österlen. Katarina släktforskar sedan något år tillbaks och ville nu åka runt lite i byarna där. Jag är född i Ystad och många av mina gamla släktingar bodde på Österlen. Det är inte så långa avstånd mellan byarna så man hinner mycket på en dag. Vi tyckte det skulle bli spännande. Speciellt som vi båda två har minimalt lokalsinne...men vi hade en alldeles ny vägkarta med oss och jag hade hållare till GPS:n fastsatt i bilen.....GPS:n glömde jag hemma.  Strunt samma! Med lite fantasi och företagsamhet kommer man långt. Vi körde raka vägen ner till Ystad och tänkte utgå därifrån. Det regnade när vi kom dit, så vi kände inte riktigt för att strosa runt i staden. I stället åkte vi runt till de olika småbyarna där mina släktingar bott. Det är märkligt hur litet allt verkar. Jag minns att jag som barn tyckte att husen var mycket större och avstånden mellan byarna enorm. Mycket är ju försvunnet och nytt har kommit till, så ibland känner man inte igen sig alls. 

Efter att ha åkt runt så Katarina fått svar på det hon letade efter kände vi att det var dags för något att äta. Vi åkte till Olof Victors Café i Glemminge. Det är både café, butik och galleri....och fullt med folk. Det är en kringbyggd gård med servering både inomhus och ute på kullerstensgården. Väldigt mysigt. Efter en surdegsbulle med ost och skinka var vi redo att ge oss vidare. I Ingelstorp finns ett antikvariat mitt i byn som väldigt passande heter Mitt i byn. När man parkerat bilen och tittar på det gamla huset får man mer uppfattningen att det är en gammal loppis som huserar här. Det visar sig helt fel. Det är jättestort när man kommer in och det finns böcker av alla de slag i bokhyllor, på bord, stolar och soffor, på golv...ja i stort sett på varje mm i huset. Rena paradiset för en bokälskare. Speciellt om man är på jakt efter lite udda böcker. Eftersom det regnade när vi var i Ystad så blev det ingen Wallandertur där. Men en liten dos mord och spänning måste man ha, så jag fyndade tre Agatha Christie-deckare. 

Efter det besöket kändes det skönt att ge sig iväg hemåt igen. Det blev en lång och innehållsrik dag, och kanske det blir en fortsättning nästa sommar när Katarina letat fram fler gamla släktingar. 

torsdag 28 juli 2011

Gatunamn



Det är ganska kul med gatunamn. Storgatan, Västergatan och Torggatan finns nog i de flesta svenska samhällen. I mitt bostadsområde har alla gator trädnamn. Vissa delar i en stad har stadsnamn eller landskapsnamn. Ganska fiffigt egentligen. Sen finns det en del gator som jag undrar om inte de som hittat på namnen har haft storhetsvansinne eller möjligtvis sjuk humor. Boulevard betyder ju en lång, stor och bred trädkantad gata. Tänker man på Paris eller New York där det finns gator med sådana namn, så är det inget märkligt. Det finns sju Boulevarder i Sverige bl.a. i Kristianstad och Stockholm. Stockholm är ju i mina ögon helt ok och Kristianstad är väl sådär. Men jag förstår inte hur man kan döpa en gata i det lilla samhället Kvidinge till Boulevarden. Den har absolut inget gemensamt med en amerikansk eller fransk boulevard. Inte ens om man blundar när man promenerar där kan man inbilla sig att man är i en storstad. Stora personligheter brukar ju också få gator uppkallade efter sig. Så naturligtvis finns det en gata som heter Gunnels gata.

tisdag 26 juli 2011

Ursviken och Åstorp...samma kommun?



Idag kom ett sånt här skumt mail igen. Det var från Kirsten Alström den här gången, vem det nu är. Jag är tydligen i final i en tävling jag aldrig hört talas om. Jag och 8 andra lyckans ostar från Ursviken!!!!! Vadå Ursviken?!?!? Har ingen aning om var det ligger. Jag har bott i Åstorp i snart 50 år och aldrig hört talas om att det fanns ett annat namn på samhället. Jag var tvungen att leta på nätet och fann att Ursviken hör till Skellefte kommun. Det är ju inte precis nån grannkommun. Närmare bestämt är det 125 mil dit och tar ca 14 timmar dit med bil. Inget ställe jag väljer att veckohandla på. Om jag bara skrev in mina uppgifter (aldrig i livet) så kunde jag vinna ett presentkort på 10 000 kr att handla mat för i valfri matbutik i Ursviken. Då får jag skippa allt fryst antar jag, för det hinner töa innan jag kommer hem igen. Men det är ett krux till. Det står på Wikipedia att det finns en endaste gata i Ursviken och på ena sidan ligger Coop och på den andra sidan en pizzeria. Hur blir det då med det där att handla i valfri matbutik? Menar de att jag ska köpa hem ett lass med pizzor? Jag kör nog till Hyllinge i stället. Visserligen får jag betala allt själv, men det är bara 7 km dit.

I morgon kommer Santos....


...och hans matte och husse, dotter och måg från Luxemburg. Jag börjar snart låta som Rasmus. För honom är Santos nr 1 och Katarina och Karl Gustav är bara några som följer med på köpet. Numera har jag ingen chans att få passa Santos. Det är Rasmus som tar hand om det. Tidigare när de bodde i Helsingborg var jag dagmatte åt Santos. Han började på hunddagis men blev så stissig och konstig , så jag erbjöd mig att ta hand om honom på förmiddagen. Sen klarade han sig till Katarina kom hem på kvällen. Precis som med barn så är det inte alla hundar som trivs på Dagis. När det gäller hundar måste det vara tillåtet att säga Dagis. Det sägs ju att det går inte att lära gamla hundar sitta. Ligger nog något i det, för jag kan fortfarande komma på mig att säga Dagis i stället för Förskola, trots att jag jobbade inom Barnomsorgen.

I Luxemburg har de hittat en annan lösning för Santos. I stället tar jag hand om Rasmus efter skolan. Han tycker det är skönt att komma hem och leka med kompisar eller bara göra det han själv vill i stället för att vara på Fritids. Eftersom jag är ledig, så är det ju inga problem. Det är en mormors, och farmors också, privilegium att få passa sina barnbarn. Det spelar ingen roll om de går på två eller fyra ben.

måndag 25 juli 2011

Uppmaning från ovan


För en del år sedan fanns det en förening i Helsingborg som hade olika sorters teman på sina träffar. Ett par gånger om året var ett medium inbjudet för att hålla seans. Dessa träffar var väldigt välbesökta. Det måste betyda att det är något som många är intresserade av. Kanske behövs det något lite "overkligt" ibland som kompensation till det levnadssätt vi har idag? En del människor tycker att det bara är humbug och det har de ju rätt att tycka....likaväl som de som tror på det har rätt att ha sin åsikt. Men det går inte att komma ifrån att allt inte går att förklara så enkelt. Inte ens de mest inbitna motståndare kan komma på ett vettigt svar ibland. Jag har varit på en del seanser och alla har väl inte varit lika bra. Naturligtvis är det stor skillnad på medium och det är väl knappast som att beställa en pizza om man vill ha kontakt med någon från andra sidan. 

Jag har varit med en gång där det var helt omöjligt att inte tro på det som hände. Damen som höll i seansen sa, att min mor ville ha kontakt med mig. Hon berättade lite om henne och vad hon hade tyckt om...allt stämde. Sen sa hon att om det blev hål i något så var det ok att slänga det. Till saken hör att min mor sydde grytvantar i massor till hela släkten, och jag hade naturligtvis ett stort lager hemma. Ett par dagar tidigare hade jag kommit för nära ett ljus med en av vantarna så den började brinna. Det blev ett stort hål, men jag slängde ändå inte vanten. Varför vet jag faktiskt inte. Men nu fick jag ju veta att det var ok. Min mor hälsade också att hon tyckte jag skulle byta gardiner. Detta var i november månad precis innan advent då jag brukar hänga upp nya köksgardiner. De sista åren min mor levde sa hon alltid: "Ska du inte sy nya julgardiner?" De jag hade var några år gamla, men jag gillade dem, så jag fortsatte att hänga upp dem varje år. Men inte detta året. Det blev nya köksgardiner den julen.

Jag tror alla behöver något som gör att man kan koppla bort all stress runt ikring. Om det sen är seanser, yoga, jogging, böcker eller vad som helst tror jag inte har nån större betydelse. Huvudsaken att man hittar nåt som man tycker känns bra. Här finns det varken rätt eller fel. Det bestämmar man själv.

lördag 23 juli 2011

Är jag synsk?


Ett av mina favoritprogram på TV är Medium. Jag gillar när det är lite spännande overkligt. Jag har absolut inget gemensamt med Allison Dubois i filmen förutom att jag också har tre barn. Det är den enda likheten....... tror jag. Fast jag börjar undra. Häromdagen skrev jag ett inlägg där jag tyckte det hade varit smart om Apoteket hade satsat på hemkörning. Idag läste jag att Apoteket faktiskt har en buss som de kan köra runt med. Nu har de mer tänkt sig att åka till större evenemang, som den stora scoutträffen i Kristandstad t.ex. De ska ha med sig lite salvor och förhoppningsvis värktabletter och annat receptfritt. Det är ju en bra början. I fjor skrev jag om den jättestora lokalen som stått tom här i Åstorp i åtskilliga år och mitt förslag på vad de kunde göra med den. Till min förvåning läste jag lite senare om en biograf i Malmö som till viss del hade det upplägget jag önskade.

Jag måste erkänna att det känns lite underligt. Men det finns mycket som man inte kan finna en enkel förklaring på, och det är ju det som ger lite extra krydda i tillvaron.


fredag 22 juli 2011

Rantafaj igen



Jag förstår inte hur det kan bli så stökigt och smutsigt här hemma. Vi är trots allt bara två personer och det är ju inte så att vi springer in med leriga gummistövlar eller liknande. Men av någon underlig anledning, så tycker jag att det blir smutsigare inomhus på sommaren. Kanske för att man går ut och in flera gånger om dagen. Vintertid är man kanske inte lika pigg på att ge sig ut. Jo, om det är snö och hög fin luft, så klart. Men hur ofta är det det i Skåne? Den gångna vintern hör till undantagen. Känns lite konstigt att tänka på vinter nu. Speciellt som det är varmt och kvavt idag. Antagligen ligger åskvädret och lurar nånstans i närheten. Allt regn och åskväder kan braka loss nu i helgen och sen får det gärna bli fint resten av sommaren. Jag hade nämligen tänkt att ta ett rejält tag med dammsugare och vippa i helgen så jag bara kan njuta sen när jag får besök. De veckor barnen är här i Sverige måste utnyttjas på ett bra sätt. Endast trevliga sysselsättningar är inplanerade, och dit räknas definitivt inte städning.

tisdag 19 juli 2011

Så dumt!


Förslaget om att Systembolaget ska börja med hemkörning tycker jag inte alls verkar genomtänkt. De annonserar om att alkohol är skadligt och påstår att de inte är ute efter att tjäna pengar. Vem försöker de lura, egentligen? Skulle inte hemkörning öka på försäljningen? Förr i tiden hade nästan alla matvaruaffärer en "springpojke" anställd. Då kunde man ringa och beställa sina varor och han kom med sin flakmoppe och levererade hem till dörren. Vilken service! Det är inget man är van vid nu precis. DET tycker jag däremot hade varit en idé att ta efter. Mat är ju en livsnödvändighet. Precis som medicin. Även om en del påstår att vin är nyttigt och att det är bra att ta en whiskey när man är förkyld, så är det absolut ingen medicin. Då tycker jag det hade varit vettigare om Apoteket hade startat med hemkörning.

söndag 17 juli 2011

Jättekvinna


I förra veckan sattes en staty av Marilyn Monroe upp i Chicago. Den ska visst stå kvar där till nästa vår. Var den hamnar sen har jag ingen aning om, men jag kan tänka mig att det är många som gärna tar hand om den. Lite svårt att få in i sitt hus däremot. Statyn är 8 m hög, och att placera den i sin trädgård bland övriga trädgårdsfigurer är nog inte att tänka på. Hollywood nästa, kanske? De statyer vi har i Sverige av våra "stjärnor" har lite annorlunda utseende i jämförelse med denna. De kan knappast anklagas för att "höja sig över mängden" i de flesta fall. Vilket som är snyggast? Ja, det är väl en smaksak.

lördag 16 juli 2011

Sommarens höjdpunkt


Läste någonstans att det finns cirka 540 000 utlandsboende svenskar. Tre av dessa kommer till Sverige i sommar och hälsar på MIG! Vad jag ser fram emot det!!!! Dottern och hennes man (och Santos, förståss) kommer från Luxemburg om en dryg vecka och sonen åker från USA om 14 dagar.  Den här årliga sammankomsten skulle jag inte vilja vara utan. Även Rasmus har planerat in saker som ska göras när nu äntligen moster och morbror kommer hit. Det är tur att datorn finns. Tänk så opraktiskt förr när man bara kunde skicka brev. Nu går det ju att "prata" via datorn dagligen om man känner för det. Skype är ännu bättre....då får man ju en skymt av "barnen" också. 

tisdag 12 juli 2011

Symaskiner


Jag har hängt upp en liten låda, som egentligen är min mors gamla besticklåda, på väggen i mitt datarum. Där samlar jag miniatyrer som har anknytning till sömnad.


Min mors, min svärmors och min farmors gamla trampmaskiner förvarar jag i ett vitrinskåp. På loppis har jag lyckats hitta fler modeller. Jag skruvar loss själva maskinen, och sen använder jag underredet som ben till borden i mina syrum. 


Jag har kvar instruktionsbok och garantibevis till min mors symaskin. Ett stort antal olika pressarfötter hörde till, och det var säkert väldigt avancerat på den tiden. Rengöringsborste och oljepåfyllare var nödvändiga redskap att ha. Dagens maskiner är lite mer lätttskötta och framför allt inte jobbiga att använda. Vill man brodera t.ex. är det bara att trä maskinen, trycka på en knapp och sen sköter den sig själv. Ja, den klarar t.o.m. av att trä sig själv. Det blir inte riktigt samma hantverk nu som förr, och moderna symaskiner är definitivt inte lika tjusigt dekorerade. 

söndag 10 juli 2011

Trädgårdskonst


Jag vet inte om man kan säga att det här är konst, men man kan i varje fall säga att det är konstigt.

fredag 8 juli 2011

Provocerande


Vem är det egentligen som har hittat på alla de här dumheterna om hur en viss typ av människor är eller tros vara? Måste vara någon som tror att han eller hon tillhör den exclusiva eller rättare sagt obefintliga skara som är helt perfekt. Perfekt!!!! Vilket hemskt ord. Jag vill inte vara perfekt. Då skulle jag ju aldrig behöva ändra på varken mitt uppförande eller mina åsikter. Det är ingen perfektion det är stagnation.

Det har diskuterats till leda nu om barn ska få följa med på flyg eller det ska finnas speciella barnflygresor. Att folk bara orkar! Visst kan man bli trött och irriterad på barn som är väldigt livliga och pratsamma.....men är det bara barn som är det? Det finns många vuxna som älskar höra sin egen röst, och helst så de överröstar alla runt ikring. Är det en barnslig vuxen, kanske? Vilket fack ska man sortera in den personen i? Varför säger man alltid dum blondin och aldrig dum rödhårig? Hjärnan sitter väl inte i hårfärgen?

Det har i alla tider varit "motsättningar" eller vad man ska kalla det mellan ungdomar och vuxna. Alla har varit med om detta. Ju äldre man blir förflyttas man från den ena gruppen till den andra. Om då inte minnet är helt borta tycker man ju att när man når den äldre åldersklassen ska man komma ihåg hur det var när man var ung, och ha lite överseende. Men icke! Hur många finns det inte som vänder helt och går med i gnällgänget? Jag tycker visst att man ska kunna kritisera det man inte gillar, men också tänka på att det jag tycker kanske inte är det absolut rätta. Det kanske är så att de yngre tycker det är kul att provocera? Speciellt kul blir det ju då om man kan reta gallfeber på nån.

Idag läste jag en sån där idiotisk klyscha i HD igen. Det handlade om kvällens film Fåglarna av Hitchcock. Den var så hemsk så den skulle få alla pensionärer att sluta mata fåglarna i parken. De pensionärer som matar fåglarna i parken är nog lätt räknade. De sitter hemma och bloggar i stället. Nu tror jag förståss att det var ironiskt menat. Att provocera är något man kan tillåta sig oberoende av ålder.

onsdag 6 juli 2011

Bröllopsdag


Idag blir det stort firande....eller, nåja firande i varje fall. För precis 43 år sedan gifte vi oss i Helsingborg.   På den tiden jobbade jag på Barnsjukhuset och vi hade en liten lägenhet där. Visst blir man lite nostalgisk när man tittar på gamla foton. Tänk vad tiden ändå går fort, och så mycket som har förändrats. Inte minst vi själva både utseendemässigt och säkert många gånger också när det gäller intressen och värderingar. Enligt Wikipedia så kallas det för Plåtbröllop när man varit gift så här länge. 

Besök i flygande fläng


När jag satt vid köksbordet i morse och åt frukost, hörde jag plötsligt en duns. Jag blev inte riktigt klok på var det kom ifrån, så jag gick runt i huset och tittade. Då upptäckte jag ute på altanen en liten fågel som satt alldeles stilla på golvet. Den var stor som en koltrast och lite brunfläckig. Den liknade en taltrast.  Vi har väldigt höga buskar i vår trädgård ut mot gatan och de speglar sig i våra fönster på altanen. Det är inte första gången en fågel flugit emot dem. Antagligen i tron att det var skogen som fortsatte rakt fram. De flesta fåglar brukar kvickna till efter en stund och ge sig iväg igen. Jag hämtade min kamera och tänkte att jag skulle få några bra närbilder. Fågeln var nog lite chockad, för den satt kvar helt lugnt så jag kunde fotografera den från alla håll och kanter. Till sist flög den upp och satte sig på fönsterblecket innan den gav sig av för gott.


tisdag 5 juli 2011

Ny skrivbordsbild


I vintras fick vi snö så alla kunde bli nöjda. Visst var det härligt att för ovanlighetens skull slippa "Skånevinter". Men det är konstigt, för då var jag ibland lite irriterad över vädret. Mest för att det blev besvärligt att köra till jobbet vissa mornar. Fast dubbdäcken hade ju något att bita i den här vinten. Så härligt frisk luft det var varje dag. På Fritids tillbringas mycket tid ute med barnen och nu fanns det så mycket kul att göra. Även om kullen på skolgården var full med snö, så lyckades barnen genom sitt pulkaåkande slita upp den så gräset började synas. Det är ett tag sen nu. Sommaren är här...med värme och...värme. Varför blir människan aldrig nöjd? Antingen är det för kallt eller så är det för varmt. Konstigt att Sverige, som är landet Lagom, aldrig har lagom väder. Det kanske är så enkelt som att människan är programmerad till att aldrig bli nöjd. Jag hittade den här bilden som jag tog i trädgården en dag i vintras. Den ska jag ha som skrivbordsbild på min dator. Det kanske kan få mig att tänka till en stund innan jag börjar beklaga mig över att det är för varmt.


Så här ser det vanligtvis ut i trädgården under sommaren. 

måndag 4 juli 2011

En flyttlåda rymmer mycket


Kuddar, täcken och......SANTOS! Visst ser han ut att vilja flytta hem till mig!?!?

Mina favoritkillar


Så bekvämt det är att fotografera med en digitalkamera. Man kan ta i stort sett hur många bilder som helst utan att behöva tänka på om de blir bra. Det går ju att kontrollera med en gång om den duger eller om man måste ta ännu en bild. Tidigare var det rena chansningen och ibland när man fick hem sina foton undrade man vad det var för en vindögd person som agerat fotograf. Många gånger var bara halva det tänkta motivet med, och ibland var kortet snett. På så vis blir det mycket billigare nu. Efter att ha fört över korten i datorn är det bara att redigera dem och skicka till framkallning. Och den är oftast gratis. Man behöver bara betala för portot. Jag har länge tänkt att jag skulle köpa en extern hårddisk och föra över mina foton på, i stället för att ha dem på datorn. Idag började jag sortera så smått och hittade då den här bilden. De här två får mig alltid på gott humör.

söndag 3 juli 2011

Missat recept



Inför valet i fjor så skrev jag ett inlägg om kryddor. Någon hade nämligen satt fast en "kryddpåse" på min vindruta med hälsning från Moderaterna. Kryddorna skulle användas i något som hette korvgryta à la Reinfeldt. Receptet var inte alls utförligt, så jag har länge hoppats på att Fredrik skulle medverka i något av alla dessa matprogram på TV och äntligen laga sin korvgryta. I går kväll var han gäst i Sommarkväll och där får ju gästerna berätta lite om sig själv och det blir gärna lite matprat också. Mycket riktigt så sa Fredrik att han var bra på att laga Falukorv.

ÄNTLIGEN! 

Nu skulle jag få receptet, trodde jag. Visserligen har jag inte sparat kryddpåsen, men det går väl alltid att improvisera. Just då kom en hejdundrande åskknall och TV:n slocknade. Maximal otur! Det blir till att leta på nätet bland alla andra kända och okända kockars recept.

fredag 1 juli 2011

Nu har jag inget att skylla på


För många år sedan så ramlade jag och skadade korsbandet i mitt knä. Efter ett tag kunde jag ändå linka runt och jobba som vanligt. Under åren som gått har jag haft problem från och till, och varit hos husläkare, ortoped och röntgen otaliga gånger. Så fort jag känt mig bättre har jag kört på som vanligt, vilket kanske inte var så smart. Men jag är ju av den uppfattningen att allting blir bättre....i morgon. Och jag hade rätt! Nu är det... i morgon! Jag kan gå utan att behöva stöttas av käpp, kundvagn eller äkta hälft.

Jag läste att MBT-skor skulle vara väldigt bra att gå med, så jag skaffade mig ett par sådana dyringar. Visst är de sköna att gå med, men de är inte speciellt nätta. Man vill inte alltid se ut som man har elefantfötter. Det finns tack och lov fler modeller att välja bland nu, och en del ser riktigt mänskliga ut. Det är ju väl att gympamodet håller i sig, för då kan man väl alltid lura någon att man är på väg till ett gympapass när man kommer i sina megastora dojor. 

Förra veckan var jag på shoppingcentret i närheten och gick inom på Deichmanns skor för att titta efter sandaler. Jag hade inget större hopp om att finna några som jag kunde gå i, men oj, vad jag bedrog mig. Det fanns en hel del modeller som passade, och som kändes precis som MBT-skorna. Det var ett nytt märke som de sålde. Alla modellerna, och det fanns en hel del, såg ut precis som vanliga skor. Dessutom var priset helt överkomligt. Så nu har jag med andra ord inga ursäkter att komma med längre för att inte ge mig ut och lufsa i skogen. Innan jag skadade mig brukade jag stavgå i skogen, men när det inte funkade längre, så lade jag klart undan stavarna. Idag har jag letat som en galning efter dem...utan resultat. De måste ha stavat iväg på egen hand. Det blir till att ta bilen och åka iväg och inhandla ett nytt par. 

Vi ses i skogen!