tisdag 29 mars 2011

En skitbagatell


Ibland är fantasilådan tom. Jag hade inget speciellt på lager som jag tyckte var värt att skriva om. Då kom räddningen. HD! Där hittar jag alltid små notiser om saker som man ibland undrar om de verkligen är sanna. Att en del tycker om att ta tidningen (här antar jag att det duger med vilken tidning som helst) med sig på toa är inget unikt. Idag läste jag att många danskar tar mobilen med sig in på toa när de åker tåg och sitter där och surfar!!!!!!! Att ha en tidning som sällskap kan jag acceptera, för det tar inte evigheter att läsa ut den. Men att sitta och surfa verkar riskabelt. Tänk bara så lätt några timmar försvinner när man sitter framför datorn. Det stod visserligen inte om toasurfandet var mest vanligt på långresor. Risken är ju att man glömmer gå av när man kommer till sin avstigningsplats. Dessutom måste det vara väldigt obekvämt att sitta där så länge. I framtiden kommer det att behövas toastolar med vadderade sitsar för Internetnödiga resenärer.


söndag 27 mars 2011

Vad är klockan?


Då har vi åter igen blivit snuvade på en timme. Att idag gå över till sommartid när utetemperaturen nu på morgonen visar -1,2 grader känns väldigt fel. Men vi ställer ändå fram klockan en timme utan protester. Det är bara vädret som inte är lika lättmanipulerat. Det uppför sig som vanligt precis som ett uppstudsigt barn. Inte ens meteorologerna har någon större koll på vilka hyss det tänker ställa till med. Det är bara att resignera. Jag sätter mig i soffan och väntar på sommaren. Den kommer säkert så småningom.........hoppas jag. 

fredag 25 mars 2011

Våffeldagen


Idag är det våffeldagen. Jag har inte själv något våffeljärn, men Rasmus har lovat att ta sitt med sig upp till mig idag och bjuda mig på våfflor ikväll. Han är så omtänksam! Då behöver jag inte gå miste om den här kaloririka delikatessen i år heller. Ibland har man tur.

Nästan alla helger eller vad man ska kalla de här strödagarna för är starkt förknippade med något speciellt att äta. Vi har precis slutat proppa i oss fastlagsbullar när det är dags för våfflor. Jag är så tacksam att jag var så smart när jag avlade mina nyårslöften: ingen bantning för mig. Jag kan utan att få dåligt samvete frossa i allt.........alltid!

onsdag 23 mars 2011

Nytt semestermål


Det har väl inte undgått någon att det finns en gata som heter Gunnels gata. Flera kvällar har jag sett reklamen på TV och idag kom ett brev som berättade lite mer ingående om den här  glada nyheten. Gatan ligger i Saxnäs i södra Lapplandsfjällen. Naturligtvis är jag nyfiken på den här gatan och orten man hittar den i. Saxnäs är ett litet samhälle som hör till Wilhelmina kommun, så jag antar att Gunnels gata inte är någon stor boulevard. Men det är bättre än ingenting. Jag letade efter en vägbeskrivning dit, och det visade sig att det är ca 122 mil dit och det tar då ca 13 timmar att köra med bil utan pauser inräknade. Lite väl jobbigt, tycker jag. Ett annat alternativ är att flyga först till Stockholm och sen till Wilhelmina och ta buss därifrån. Får väl fundera på det. Jag skulle nämligen också vilja bli fotograferad när jag står vid gatuskylten och pekar på den precis som Rasmus gjorde när han var i Vimmerby.


måndag 21 mars 2011

Vårdagjämning


Idag är det vårdagjämning. Äntligen! Nu kan vädret bara bli bättre. Även om det blir något litet bakslag med snö eller annat elände, så vet vi ju att det blir inte så långvarigt. Solen har varit framme idag och temperaturen har stigit rejält. Det känns nästan som vår i luften. Nu kan jag väl ångra att jag inte var mer energisk i höstas och planterade en massa lökväxter. Jag får kika hos grannen och beundra blommorna där i stället. Idag såg jag reprisen på Trädgårdstoppen. Det handlade om tre trädgårdar i Skåne. Jag blev så förtjust i den första som visades; medelhavsträdgården. Dels för att jag tyckte den var så vacker och dels för att ägarinnan sa att den var lättskött. Nu vet jag inte vad hon menar med lättskött, men det lär jag väl få veta ifall jag får för mig att anlägga en sådan någon gång. Trädgården har man ju för vila och avkoppling, tycker jag, och då passade den här modellen så bra. Den var inredd med olika "rum" överallt, så man kunde sätta sig ner och hålla siesta i stort sett var som helst i den här trädgården. Dessutom var det så charmigt med lite olika halvsjabbiga saker här och där. Programledaren sa, att det måste vara något fult för att man ska se det vackra, och det ligger nog en hel del i det. En helt perfekt trädgård kan ofta verka väldigt opersonlig.

När jag tänker efter så har mitt hem nog lite av medelhavsstämning över sig. Det är någorlunda lättskött. Jag kan sitta ner och hålla siesta lite var som helst i huset, och gör det också. Jag blandar gamla och nya saker hej vilt i inredningen, vilket säkert inte tilltalar alla. Men som sagt, det måste vara något fult för att man ska se det vackra. Mitt hem är inte perfekt; alltså måste det vara väldigt personligt, och det är så jag vill ha det. 

söndag 20 mars 2011

Paparazzo


Jag har blivit mer och mer intresserad av att fotografera. Man blir så inspirerad när man ser alla fotobloggar på nätet. Det är långt kvar tills jag kommer upp i den klassen, men det är inget fel att vara en glad amatör. Mitt favoritobjekt är naturligtvis Rasmus, och jag måste säga att han är mycket tålig. Han poserar snällt när jag ska ta nya bilder till hans blogg. Dessutom är han själv en mycket skicklig fotograf. Han har ju att brås på. Ja, inte mormor, men föräldrar.

Mycket kan sägas om fåglar, men några linslusar är de definitivt inte. Vi har satt upp ett fågelbord precis utanför köksfönstret. Det är full fart där med småfåglar som flyger fram och tillbaka. Jag tänkte att jag skulle försöka fotografera dem genom köksfönstret. Jag känner mig lite som en paparazzo när jag smyger fram kameran bakom köksgardinen. Fåglarna måste ha ett sjätte sinne, för precis när jag fått fokus och tror att jag ska kunna knäppa bilden med stort B......så flyger de små hmhm iväg. Tanken går osökt till Kalle Anka och hans fotograferingsbekymmer som man kan kolla in på julafton. 

Idag läste jag att på trädgårdsmässan Rum och Trädgård hade ett antal olika fågelholkar visats upp.  De finns i alla färger och former, och helst ska de matcha ens eget boende. Enligt trendexperterna ska det vara ett designat fågelhus i år. Vem har framfört önskemål om det, kan man ju undra. Det finns allt från faluröda stugor till Big Brother-holkar; de där som har en inmonterad webcamera, så man kan se allt som föregår där inne. Jag kan tänka mig att det är betydligt intressantare att titta på än Big Brother-programmen.

lördag 19 mars 2011

Är det någon som vet nånting?


Vem vet, inte du
vem vet, inte jag
vi vet ingenting nu
vi vet ingenting idag.

Lisa Ekdahls text låter lite som förklaringarna alla högt uppsatta personer framför när det kommer fram att de har fifflat på något vis. Det underliga är att när de erbjuds jobbet så är de så fruktansvärt kompetenta; både enligt dem själva och de som tillsätter dem. Sen går det ibland bara kort tid innan något går galet. Då är de helt plötsligt väldigt okunniga om de enklaste saker. De har ingen aning om vad jäv är och de vet inte vilka riktlinjer som finns för varken det ena eller det andra. Det är skrämmande!!!! Var har de fått sin utbildning egentligen? Faktum är att man läser väldigt sällan om en skola som skryter om att de har haft någon politiker eller högt uppsatt chef som elev. Detta är mer vanligt när det gäller idrottsstjärnor. Det finns ju faktiskt de som hittar på att de har examen från högre utbildningar. Hur kan man bara komma på en så korkad idé? Naturligtvis hinner sanningen ifatt så småningom. Så pinsamt! 

I Japan är det katastrof att "tappa ansiktet", och det har ibland hänt att personer begått självmord. Det är lite väl drastiskt, tycker jag. Här i Sverige är det raka motsatsen. Ingen, nu menar jag klart de som har en hög position i samhället, verkar tycka det är genant att de har gjort bort sig. I regel får de ju en rejäl summa pengar för att de har klantat sig också. Nu har ännu en styrelseordförande fått sparken för att han betalat ut för mycket pengar till en avgående chef. Hans förklaring var givetvis att han inte kände till de regler som fanns. Det var kanske så att de var skrivna väldigt finstilt, och då är de ju inte så lätta att läsa. Han menade att de ville bara lösa ett problem på ett enkelt sätt. Vad synd att mina chefer aldrig tänkte på att lösa problem på det här enkla sättet.

onsdag 16 mars 2011

Hemma hos-reportage


Jag tycker att Skype är ett förträffligt påhitt. Nu kan jag prata helt gratis med mina barn och mailvänner var de än befinner sig i världen. Eftersom det är personer som jag känner väl, så känns det helt naturligt att vi ser varandra när vi pratar. Det blir ungefär som när man träffas i verkligheten. Inte någon gång har jag funderat på om jag var särskilt välkammad eller sminkad. I regel blir man uppringd när man sitter vid datorn, och inte katten springer man ifrån då och börjar lägga make up innan man klickar på luren. Jag blir så glad när någon ringer och svarar givetvis med en gång.

Häromdagen läste jag om jobbintervjuer via datorn. Det tycker inte jag låter kul alls. Det är ju nästan som om de skulle göra ett hemma hos-reportage. Då gäller det att verkligen ha städat runt ikring sig. Åtminstone det som kan synas via datorn, så man inte framstår som en som inte kan hålla ordning. Det samma gäller personen själv. En bra idé är nog att öva framför spegeln på olika poser som passar. Sen gäller det att sitta ordentligt också. Skrivbordsstolar är ofta sköna att sitta i och ibland händer det väl att man sjunker ner i dem som en hösäck. Har man ett långt skohorn är det bra att sätta ner det baktill under tröjan så är det problemet löst. Det är noga med ljussättningen i rummet också, så man inte får mörka ringar under ögonen och ser ut som världens partynisse. Ifall det blir mer och mer vanligt med den här typen av intervjuer så kommer vi att behöva en ny arbetsgrupp: jobbsökarstylister. De kan då fixa till den arbetssökande och gärna göra en provfilmning. Dessutom måste klart datarummet stylas precis som hus och lägenheter innan försäljning.

Det var enklare förr. Jag ringde innan jag var klar med min utbildning till personalchefen på Lasarettet i Helsingborg och hon i sin tur ringde och pratade med min rektor. Sen var det klart, och jag hade fått jobb. Men på den tiden var barnskötare väldigt eftertraktade. Numera är det snudd på att de är med på den röda listan över utrotningshotade arter. Men jag behöver inte bekymra mig om det för egen del, eftersom jag har bytt bransch. Sen snart ett år tillbaka tillhör jag Lyxlirarna.

tisdag 15 mars 2011

50-årskris?


Ja, man kan verkligen undra om Ken råkar ut för någon medelålderskris. I år fyller han ju 50 år, men det syns inte på honom. Han har klarat sig genom alla år utan att ens få ett endaste grått hår eller början till gubbmage. När dockan lanserades 1961 såldes han iklädd röda shorts och röda sandaler och med en gul handduk käckt om halsen. Lite stel såg han nog ut, men det har blivit bättre med åren. Nu är han mycket rörligare. Han måste klart ha tillbringat många timmar på gymmet för att ha kvar den figuren. Enligt vad jag har läst ska han ha haft 40 olika jobb. Om han varit arbetslös mellan de olika jobben förtäljer inte historien, men den här "docksläkten" har ju försökt följa med i verkliga livet så mycket som möjligt, så det är väl inte helt omöjligt.


Flickvännen Barbie är två år äldre och lika tjusig. En del ansiktslyftningar, hårfärgningar och frisyrbyten har det faktiskt blivit under årens lopp. Första dockan var nästan ful, tycker jag. Hon såg helt overklig ut med sin höga panna och insjunkna ögon. Håret liknade tagel och spretade hur mycket man än kammade henne. Hon blev betydligt snyggare med åren, precis som många andra kvinnor.


Det har gått att köpa olika saker som förknippats med de här dockorna under alla dessa år; kläder, väskor, smycken, böcker ja, t.o.m. julgransprydnader. Så Barbie behöver inte sjunga: Tänk att få ha en karl i byrån utan hon kan sjunga Tänk att få ha en karl i julgranen. 

måndag 14 mars 2011

Rantafaj


Ibland behövs det ett rejält rantafaj. Åtminstone hemma hos mig. Vissa perioder ser det ut som det bodde en storfamilj här, trots att vi bara är två vuxna. Maken vill nog gärna påstå att det är jag som är den skyldiga, men det håller jag inte med om. En del dagar hinner jag helt enkelt inte lägga allt på sin rätta plats, och förresten vem har bestämt vilken plats som är den rätta? Jag kanske känner just då att jag hittat en ny perfekt plats för den här grejen. Pedanteri är en sjukdom som jag hoppas jag är immun mot. Det är faktiskt inte bara jag som "glömmer" att plocka undan onödigt krafs. Så när det gäller oordningen här så är vi nog lika goda kålsupare båda två.

För ett tag sedan så visades ett engelskt program om två damer som åkte runt och städade. Bostäderna de kom till var naturligtvis hemska; annars hade det ju inte blivit något TV-program av det. För städning är TRÅKIGT! Nu kunde man ju gotta sig åt att "så skitigt är det i varje fall inte hemma hos mig".

Tillbaks till rantafajandet. Min farmor sa alltid så när hon tyckte det behövdes en rejäl storstädning. Det är egentligen den enda städning där man verkligen ser att man lagt ner hela sin själ. Att springa runt med dammtrasan stup i kvarten är inget som tilltalar mig alls. De som hela tiden måste berätta för andra hur mycket och ofta de städar tycker jag synd om.  Det verkar som de hade behövt skaffa sig en hobby.

söndag 13 mars 2011

Melodifestival


Jag har inte sett alla deltävlingar av melodifestivalen, men finalen brukar jag inte missa. Det bör ju vara de bästa låtarna som har klarat sig kvar, eller? Både Eric och Danny platsade mer än väl där. För min del kunde vem som helst av dem få vinna. Vad jag inte förstår är hur The Moniker kunde hamna så högt upp på listan. Hans imitation av Beatles kläder och bakgrundsfilm var inte precis originellt. Jag var inte så särskilt förtjust i hans sång heller för den delen. Nu spelar det ju inte så stor roll eftersom han inte vann. 

Vad var egentligen meningen med de där två typerna som gjorde hälsokoll på artisterna? Jag fattade inte alls humorn där. Fanns det nån sån? Om det är meningen att programtiden ska fyllas ut med nåt skoj, får nog TV se till att skaffa manusförfattare som har lite fantasi. Det finns ju en hel del att välja bland. 

På tal om humor. När nu Socialdemokraterna äntligen fått en partiledarkandidat, har alla imitatörer fullt upp. Jag vet åtminstone en som inte kan ha några större problem med att göra parodi på den här karlen; nämligen Johan Wester. Det är nog inte bara jag som tycker att Håkan Juholt ser ut som Kajans tvillingbror. 


lördag 12 mars 2011

Irritationsmoment


Jag hittade ett mönster jag gillade på en virkad kofta, och det var bara att skriva ut det på datorn. Det skulle snart visa sig att det var inte fullt så enkelt. Min tanke var att jag skulle ta mönstret med mig ner i mina syrum och se ifall jag hade något garn som passade, men jag kom aldrig så långt. När jag klickat på SKRIV UT hände....ingenting! Skrivaren bara stod där och blinkade som en fyr. Jag fick letat fram informationen om skrivaren, och där stod att den var frånkopplad. Det förstår jag inte alls. Mig veterligt har ingen människa kopplat bort den. Spökar det hos mig? I ren frustration så klickade jag på allt som gick att klicka på, men vad hjälpte det? 



torsdag 10 mars 2011

Halsont


Idag är jag glad att jag inte är en giraff. Det räcker så bra med det onda jag har i min hals. Man kan ju inte känna sig annat än hängig och frusen i det här vädret. När nu snön ändå varit borta så länge, så kändes det väldigt onödigt med det som ramlade ner idag. Nu har vi verkligen typisk Skånevinter. Som tur är kan den bara vara fram t.o.m. den 26 mars. Jag får försöka stå ut i 16 dagar till. Då går vi ju över till SOMMARTID och då har jag bestämt mig för att hänga undan alla vinterkläder. Skulle det mot förmodan ändå fortsätta vara kallt så får jag antingen gå ut och frysa eller stanna inomhus i värmen. 

tisdag 8 mars 2011

8 mars


Rasmus berättade för mig när jag hämtade honom i skolan att idag är det Damernas Dag. Det låter faktiskt festligare än Internationella Kvinnodagen. Man får mer intrycket av att damer ska firas den här dagen, ungefär som man uppmärksammar Mors Dag. Jag tror inte att barn tänker så mycket på vad den här dagen symboliserar. För dem är det helt naturligt att mamma och pappa gör samma saker. Det var annorlunda när jag var barn. Då hade den här dagen behövt firas mer än en dag på året. Fettisdagen är också något som jag mycket väl skulle kunna fira mer än en gång om året. Jag hoppar över det idag och tar igen det till helgen i stället.


måndag 7 mars 2011

Finstilt


Jag förstår inte varför så mycket viktig information alltid skrivs så finstilt. Det är helt omöjligt att läsa vad där står. Alla papper från försäkringsbolag, garantibevis och mycket annat har alltid en hel massa sidor skrivna med text i typsnittet "Mindre flugskit". Inte ens om jag använder förstoringsglas kan jag klura ut vad det står. Varför inte använda normalstorlek på texten, så alla fick ta del av informationen? Argumentet att det skulle bli för kostsamt att använda så mycket papper håller inte. Det skickas ut så mycket pappersreklam så hälften kunde vara nog. Och där är det inte tal om något finstilt. Där är bokstäverna ibland så stora att även om man lägger hela handflatan över en bokstav, så täcks den inte helt. Varför inte skippa de här två ytterligheterna och bestämma sig för att använda något mitt emellan? Det är väl inte så att det finstilta ska hållas hemligt av nån outgrundlig anledning?

lördag 5 mars 2011

Boka tid


Om jag vill att min mobil ska ringa, behöver jag bara lägga den på laddning och själv gå och lägga mig för att vila en stund. Det funkar varje gång. Även idag. Jag hade nog hunnit vila en tio minuter när det hördes från köket: "Mormor det är telefon." Knappast en signal man kan ignorera. Just den här gången passade den extra bra, för det var Rasmus som ringde. Ska jag vara helt ärlig så är det ofta han som ringer. Han har alltid mycket viktiga saker som han måste berätta för mig. Idag var hans ärende av ett annat slag; mer en tidsbokning.

-"Hej, Mormor! Jag tänkte jag skulle boka en tid för mig. Ja, inte för klippning, utan jag vill upp till dig och pyssla och snickra i morgon."

Naturligtvis bokar jag in honom. Nu är söndagen räddad!