onsdag 26 oktober 2011

I dag firar vi


RASMUS och AMANDA

Mitt första och hittills enda barnbarn har namnsdag idag. Det är egentligen lite kul det här med namn. Vissa perioder är en del namn väldigt populära och då döps vart och vartannat barn efter det modet. Det kan bli lite problem i skolan när en 4-5 stycken reagerar om man säger ett visst namn. När jag gick i skolan hade jag 3 stycken i min klass som hette Ingrid. Vi fick hålla isär dem genom att kalla dem för Ingrid A, Ingrid O och Lilla-Ingrid. Kanske inte så kul för dem, men en stor hjälp för vår "fröken". 

Man påverkas i viss mån till att antingen tycka om eller kanske direkt avsky ett namn. Visst är det så att om man träffar på ett barn eller en vuxen person som man gillar, så tycker man om namnet också och samma gäller mot andra hållet. När jag väntade mitt första barn jobbade jag på Barnsjukhuset i Helsingborg och där passade jag två små för tidigt födda flickor som hette Ulrika och Hanna. När min flicka var född och det blev tal om namn så hade jag allt redan klart för mig. Men föräldrarna ska ju helst vara överens. Ulrika godkände min man med en gång. Hans mormor, som jag aldrig träffat, hade hetat Ulrika, men Hanna gillade han inte. Ulrika föddes den 5 jan och gissa vem som har namnsdag den dagen.....Hanna! Där fick jag in en fullträff. Det visade sig att min svärmor hette Hanna som andra namn, men eftersom hon inte tyckte om det, så hade jag aldrig hört något om det. Vi fick komma överens om ett namn till och det blev Magdalena. 

Min andra flicka ville jag döpa till Anna Viktoria eftersom jag gillar gamla namn, och för att min farmor hette Anna och min morfar hette Viktor. Göran är inte lika förtjust i alla gamla namn så det fick istället bli Katarina Viktoria. Min son tyckte jag vi kunde döpa till Kristoffer, mest p.g.a. att jag kände en liten pojke med det namnet och som jag tyckte var så gullig, men Göran tyckte bättre om Peter. Vi enades då om Peter Daniel. Daniel efter en liten kille jag hade som dagbarn. Jag har valt att ha så enkel stavning som möjligt på deras namn. Inga extra bokstäver någonstans. 

När Ulrika var liten fick hon en docka som hette Amanda, och hon sa alltid att om hon fick en flicka skulle hon döpa henne till Amanda. Hon var också väldigt glad för Rasmus Nalle eller Rasmus Klump som seriefiguren heter i Danmark där han kommer ifrån. Hon fick ju en liten Rasmus för 8 år sedan och det är ganska kul att både Rasmus och Amanda har namnsdag på samma dag.

 Ibland kan man undra om det är slumpen eller om någon högre makt har ett finger med i spelet.



8 kommentarer:

  1. Kul att läsa om hur dina barn fått sina namn. Och här låter det som om högre makter har haft en inverkan...:-)

    Jag har inga egna barn, men tre som jag räknar som "mina" för två av dem har jag varit familjehem till. Tyvärr hade de redan namn och jag har inte haft chansen att få välja, annat än till mina husdjur. En del av namnen har vi kommit överens om efter en fundering, för vi har inte varit helt överens. Jag gillar också gamla namn och så enkla som möjligt. Kan bero på att jag har haft finskt namn och alltid varit tvungen att stava det.

    På tal om dockor så hette min första Anne. Långt senare förstod jag att min barndomsvän och klasskamrat Anne hade inspirerat mig. För jag fick veta att våra föräldrar hade umgåtts när vi var småbarn. Idag är hon min äldsta vän.
    Sen hade jag en docka som jag döpte till Susanna. Nu börjar jag också fundera på om hur det kan hänga ihop, för i min släktforskning har jag hittat 10 st Susanna under 1700-1800-talet. Men inte senare.

    SvaraRadera
  2. Det är kul när man upptäcker namn som finns i släkten sen gammalt. Min dotter, som också släktforskar, har hittat ett stort antal Rasmus långt tillbaks.

    SvaraRadera
  3. Jag har ett barnbarn som är 18 år och han heter Rasmus. När han var liten kallade han sig mussmuss och de några år äldre syskonen kan reta honom än i dag.
    Jag började tänka efter hur mina tre pojkar fick sina namn. Jag förslog Jonas tre gånger och fadern sade blankt nej. Sedan har jag fått veta att hans mamma hade en fästman(efter att blivit änka) som hette Jonas och personen var inte omtyckt.
    Så visst förknippar vi namn med personer.
    Pojkarna har fått namn efter släktingar och det har blivit kompromisser.
    Mina namn kommer säkerligen inte att gå vidare i släkten - vem vill heta Viola. Min mor hette Ella och mormor Selma, namn som små flickor får heta idag.
    Kram Viola

    SvaraRadera
  4. Jag har aldrig gillat mitt namn, men om hundra år är det kanske modernt igen, vem vet?

    SvaraRadera
  5. Det är spännande med namn och hur vi väljer! Läste du mitt inlägg "Du är ditt namn"? http://metrobloggen.se/antligenmandag/2011/10/13/du-ar-ditt-namn/

    SvaraRadera
  6. Jättebra inlägg. Visst är det lite underligt hur man väljer namn.

    SvaraRadera
  7. Hej Gunnel..
    Ja det är inressant det där med namn..Min dotter fick heta Cecilia på grund av´att dom spelade låten cecilia lind i radion när jag låg på bb..jag fastnade omedelbart för namnet Cecilia.och min son ja han är en Daniel såg det så fort han var född..Är här och hälsar på dig med min andra blogg idan Night Lady så är mitt nick från window live spaces..Men jag har även Nicki på wordpress kvar så båda är aktiva..Ha en härlig helg kram
    Night Lady / Nicki

    SvaraRadera
  8. Glömde..
    Grattis i efterskott till Rasmus..
    hurra hurra hurra

    SvaraRadera