måndag 19 september 2011

Gamla kläder och smycken


Min svärmor var medlem i Åstorps Husmodersförening och de hade speciella dresser som de använde vid festligare tillfällen.



Den här tjusiga bahytten, eller vad den kallas för, ingick i munderingen. 


Jag minns inte vad hon hade för klänning, men hon hade ett vitt midjeförkläde med spetsbårder.....


..och en sjal över axlarna. Också den med spetsbårder på. Hon fäste ihop den med en lövformad brosch.


Påfågelsbroschen var nog hennes favorit, för den använde hon ofta. Jag har inget minne av att hon använde örhängen, men det här paret fanns i hennes gömmor. Jag minns att jag också har haft sådana som man skulle skruva fast i örsnibben. Det var innan jag blev så modig att jag fick tagit hål i öronen. När man hade sådana skruvörhängen eller clips, som också var väldigt populärt, gick man runt med ständig huvudvärk....åtminstone jag. Det var ju som om någon nöp en i örat hela tiden. Tacka vet jag de här man bara sticker genom örsnibben.


Min mor arbetade som hembiträde några år i sin ungdom. Då hade hon svart klänning och vitt midjeförkläde med spets och ett litet band att knyta om håret.


De här kläderna kom naturligtvis bara på när hon skulle servera middagen åt herrskapet.


Mors gamla nipperask har sett sina bästa dagar. Locket gick i två bitar, men hon limmade ihop det igen och jag tycker inte det spelar så stor roll att skarven syns. Hon ärvde en silverkedja efter en gammal faster och den har jag till prydnad nu, liksom clipsen hon alltid använde tillsammans med halskedjan. Det är riktiga "huvudvärksclips". Jag har ställt allt på hennes konfirmationsnäsduk. Minkbroschen minns jag sen jag var barn. Har faktiskt sett att det börjar säljas liknande modeller nu. Allt går igen.


Jag vet inte om mor använde den här locktången för att göra sig själv fin, men jag kommer aldrig att glömma de gånger hon skulle locka håret på mig. Då la hon locktången på spisplattan så den blev varm, och sen klämde hon fast den runt en hårslinga och började rulla. Ibland rullade hon för långt in så tången nuddade vid örat. Du milde, så ont det gjorde! Det gällde att inte hålla kvar tången för länge, för då osade det bränt.

 Nej, allt var inte bättre förr!

11 kommentarer:

  1. Intressant och mysigt med dessa gamla kläder och smycken
    och hur folk var klädda förr
    och så fina kläder och annat de gjorde förr med fina detaljer, spetsar osv.

    jag kommer också ihåg clips-örhängena och ja, det kunde göra ganska ont,
    så skillnad blev det när jag tog hål i öronen
    ( och sedan även i näsan ;-) :-D

    och kul med den gamla locktången också, fast det har jag aldrig provat,
    Mysigt inlägg
    kram

    SvaraRadera
  2. Tänk så mycket kvinnoarbete som ligger bakom de här vackra sakerna, så många timmars sömmande och knypplande! Man måste beundra!

    SvaraRadera
  3. Men vad roligt att få ta del av alla vackra smycken och textilier! Ljuvliga broderier och spetsar, stiliga smycken och så den där locktången. Jag minne en exakt likadan från mitt barndomshem. Vi hade gasspis, så mamma la tången där och kollade sen på ett tunt toapapper, så tången inte var för varm för mina tunna testar. Ibland blev pappret brunbränt och luktade brasa. Då var jag tacksam att hon inte använt den direkt på mitt här. Även om tången inte kom intill örat eller kinden, blev det allt väldigt varmt om skulten emellanåt.
    Ha det gott!
    Kram,
    Lambergsfrua

    SvaraRadera
  4. Jag tyckte jag var otroligt modig när jag gjorde hål i öronen....men i näsan skulle jag aldrig våga.

    Det var knappast några slit-och-släng-grejer man hade på den tiden. Så lång tid som det tog att tillverka kläderna, så var man säkert väldigt rädd om dem.

    Det hade jag helt glömt bort att man använde toapapper för att testa locktången. Kul att bli påmind om det.

    SvaraRadera
  5. Du kan verkligen få en att bli nostalgisk :-)Spetsar,smycken,locktänger....guuu vad jag minns mycket nu!Och tänk bara så många timmar som lagts på dessa oootroligt vackra arbeten?!Öronclipsen minns jag med med illa dold avsky för du har så rätt....dom gjorde ont,tsss! Min moster knypplade fantastiska spetsar som hon så småningom frågade om jag ville ha.Jag var ung. fjorton och tackade, dumt nog,nej!Idag hade jag gett mycket för att få ha dom men sent ska klokheten vakna,suck! Därför är det extra roligt att se dina prydnader och hur fint du bevarar allt!
    Kramar om och önskar dig en bra dag :-)

    SvaraRadera
  6. Jag minns att jag fick en väggvepa som min farmor vävt i födelsedagspresent ett år. Så besviken jag blev! Nu värderar jag den väldigt högt. Man prioriterade annat när man var yngre.

    SvaraRadera
  7. Vad lycklig du är som har sådana skatter kvar. Man riktigt hör historiens vingslag

    SvaraRadera
  8. Många gamla saker har ju blivit moderna igen. Det var många gånger bättre kvalitet förr, så det är nog därför som mycket har bevarats.

    SvaraRadera
  9. Oh, vilka fina saker och minnen du har efter dina nära. De är ju helt underbart vackra och riktigt hantverk. Förstår att du är rädd om dem och fint att du har dom framme så du får njuta.

    Jag har också köpt lite lökar, men har ännu inte hunnit få dem i jorden, för regnet vill inte ge sig.

    SvaraRadera
  10. Jag har alltid varit lite av en hamster, och speciellt gamla saker har jag svårt att lämna ifrån mig. Men det kan bli en aning trångt......

    SvaraRadera
  11. Fanns det verkligen inte några bestämmelser för vilka kläder hon skulle ha till vardags eller vad det nu hette när hon nu inte serverade?



    SvaraRadera