Vad är klockan?

Då har vi åter igen blivit snuvade på en timme. Att idag gå över till sommartid när utetemperaturen nu på morgonen visar -1,2 grader känns väldigt fel. Men vi ställer ändå fram klockan en timme utan protester. Det är bara vädret som inte är lika lättmanipulerat. Det uppför sig som vanligt precis som ett uppstudsigt barn. Inte ens meteorologerna har någon större koll på vilka hyss det tänker ställa till med. Det är bara att resignera. Jag sätter mig i soffan och väntar på sommaren. Den kommer säkert så småningom.........hoppas jag. 

Våffeldagen

Idag är det våffeldagen. Jag har inte själv något våffeljärn, men Rasmus har lovat att ta sitt med sig upp till mig idag och bjuda mig på våfflor ikväll. Han är så omtänksam! Då behöver jag inte gå miste om den här kaloririka delikatessen i år heller. Ibland har man tur.

Nästan alla helger eller vad man ska kalla de här strödagarna för är starkt förknippade med något speciellt att äta. Vi har precis slutat proppa i oss fastlagsbullar när det är dags för våfflor. Jag är så tacksam att jag var så smart när jag avlade mina nyårslöften: ingen bantning för mig. Jag kan utan att få dåligt samvete frossa i allt.........alltid!

Paparazzo

Jag har blivit mer och mer intresserad av att fotografera. Man blir så inspirerad när man ser alla fotobloggar på nätet. Det är långt kvar tills jag kommer upp i den klassen, men det är inget fel att vara en glad amatör. Mitt favoritobjekt är naturligtvis Rasmus, och jag måste säga att han är mycket tålig. Han poserar snällt när jag ska ta nya bilder till hans blogg. Dessutom är han själv en mycket skicklig fotograf. Han har ju att brås på. Ja, inte mormor, men föräldrar.

Mycket kan sägas om fåglar, men några linslusar är de definitivt inte. Vi har satt upp ett fågelbord precis utanför köksfönstret. Det är full fart där med småfåglar som flyger fram och tillbaka. Jag tänkte att jag skulle försöka fotografera dem genom köksfönstret. Jag känner mig lite som en paparazzo när jag smyger fram kameran bakom köksgardinen. Fåglarna måste ha ett sjätte sinne, för precis när jag fått fokus och tror att jag ska kunna knäppa bilden med stort B......så flyger de små hmhm iväg. Tanken går osökt till Kalle Anka och hans fotograferingsbekymmer som man kan kolla in på julafton. 

Idag läste jag att på trädgårdsmässan Rum och Trädgård hade ett antal olika fågelholkar visats upp.  De finns i alla färger och former, och helst ska de matcha ens eget boende. Enligt trendexperterna ska det vara ett designat fågelhus i år. Vem har framfört önskemål om det, kan man ju undra. Det finns allt från faluröda stugor till Big Brother-holkar; de där som har en inmonterad webcamera, så man kan se allt som föregår där inne. Jag kan tänka mig att det är betydligt intressantare att titta på än Big Brother-programmen.

Är det någon som vet nånting?

Vem vet, inte du

vem vet, inte jag

vi vet ingenting nu

vi vet ingenting idag.

Lisa Ekdahls text låter lite som förklaringarna alla högt uppsatta personer framför när det kommer fram att de har fifflat på något vis. Det underliga är att när de erbjuds jobbet så är de så fruktansvärt kompetenta; både enligt dem själva och de som tillsätter dem. Sen går det ibland bara kort tid innan något går galet. Då är de helt plötsligt väldigt okunniga om de enklaste saker. De har ingen aning om vad jäv är och de vet inte vilka riktlinjer som finns för varken det ena eller det andra. Det är skrämmande!!!! Var har de fått sin utbildning egentligen? Faktum är att man läser väldigt sällan om en skola som skryter om att de har haft någon politiker eller högt uppsatt chef som elev. Detta är mer vanligt när det gäller idrottsstjärnor. Det finns ju faktiskt de som hittar på att de har examen från högre utbildningar. Hur kan man bara komma på en så korkad idé? Naturligtvis hinner sanningen ifatt så småningom. Så pinsamt! 

I Japan är det katastrof att "tappa ansiktet", och det har ibland hänt att personer begått självmord. Det är lite väl drastiskt, tycker jag. Här i Sverige är det raka motsatsen. Ingen, nu menar jag klart de som har en hög position i samhället, verkar tycka det är genant att de har gjort bort sig. I regel får de ju en rejäl summa pengar för att de har klantat sig också. Nu har ännu en styrelseordförande fått sparken för att han betalat ut för mycket pengar till en avgående chef. Hans förklaring var givetvis att han inte kände till de regler som fanns. Det var kanske så att de var skrivna väldigt finstilt, och då är de ju inte så lätta att läsa. Han menade att de ville bara lösa ett problem på ett enkelt sätt. Vad synd att mina chefer aldrig tänkte på att lösa problem på det här enkla sättet.

Melodifestival

Jag har inte sett alla deltävlingar av melodifestivalen, men finalen brukar jag inte missa. Det bör ju vara de bästa låtarna som har klarat sig kvar, eller? Både Eric och Danny platsade mer än väl där. För min del kunde vem som helst av dem få vinna. Vad jag inte förstår är hur The Moniker kunde hamna så högt upp på listan. Hans imitation av Beatles kläder och bakgrundsfilm var inte precis originellt. Jag var inte så särskilt förtjust i hans sång heller för den delen. Nu spelar det ju inte så stor roll eftersom han inte vann. 

Vad var egentligen meningen med de där två typerna som gjorde hälsokoll på artisterna? Jag fattade inte alls humorn där. Fanns det nån sån? Om det är meningen att programtiden ska fyllas ut med nåt skoj, får nog TV se till att skaffa manusförfattare som har lite fantasi. Det finns ju en hel del att välja bland. 

På tal om humor. När nu Socialdemokraterna äntligen fått en partiledarkandidat, har alla imitatörer fullt upp. Jag vet åtminstone en som inte kan ha några större problem med att göra parodi på den här karlen; nämligen Johan Wester. Det är nog inte bara jag som tycker att Håkan Juholt ser ut som Kajans tvillingbror. 

Irritationsmoment

Jag hittade ett mönster jag gillade på en virkad kofta, och det var bara att skriva ut det på datorn. Det skulle snart visa sig att det var inte fullt så enkelt. Min tanke var att jag skulle ta mönstret med mig ner i mina syrum och se ifall jag hade något garn som passade, men jag kom aldrig så långt. När jag klickat på SKRIV UT hände....ingenting! Skrivaren bara stod där och blinkade som en fyr. Jag fick letat fram informationen om skrivaren, och där stod att den var frånkopplad. Det förstår jag inte alls. Mig veterligt har ingen människa kopplat bort den. Spökar det hos mig? I ren frustration så klickade jag på allt som gick att klicka på, men vad hjälpte det? 

Halsont

Idag är jag glad att jag inte är en giraff. Det räcker så bra med det onda jag har i min hals. Man kan ju inte känna sig annat än hängig och frusen i det här vädret. När nu snön ändå varit borta så länge, så kändes det väldigt onödigt med det som ramlade ner idag. Nu har vi verkligen typisk Skånevinter. Som tur är kan den bara vara fram t.o.m. den 26 mars. Jag får försöka stå ut i 16 dagar till. Då går vi ju över till SOMMARTID och då har jag bestämt mig för att hänga undan alla vinterkläder. Skulle det mot förmodan ändå fortsätta vara kallt så får jag antingen gå ut och frysa eller stanna inomhus i värmen. 

8 mars

Rasmus berättade för mig när jag hämtade honom i skolan att idag är det Damernas Dag. Det låter faktiskt festligare än Internationella Kvinnodagen. Man får mer intrycket av att damer ska firas den här dagen, ungefär som man uppmärksammar Mors Dag. Jag tror inte att barn tänker så mycket på vad den här dagen symboliserar. För dem är det helt naturligt att mamma och pappa gör samma saker. Det var annorlunda när jag var barn. Då hade den här dagen behövt firas mer än en dag på året. Fettisdagen är också något som jag mycket väl skulle kunna fira mer än en gång om året. Jag hoppar över det idag och tar igen det till helgen i stället.

Boka tid

Om jag vill att min mobil ska ringa, behöver jag bara lägga den på laddning och själv gå och lägga mig för att vila en stund. Det funkar varje gång. Även idag. Jag hade nog hunnit vila en tio minuter när det hördes från köket: "Mormor det är telefon." Knappast en signal man kan ignorera. Just den här gången passade den extra bra, för det var Rasmus som ringde. Ska jag vara helt ärlig så är det ofta han som ringer. Han har alltid mycket viktiga saker som han måste berätta för mig. Idag var hans ärende av ett annat slag; mer en tidsbokning.

-"Hej, Mormor! Jag tänkte jag skulle boka en tid för mig. Ja, inte för klippning, utan jag vill upp till dig och pyssla och snickra i morgon."

Naturligtvis bokar jag in honom. Nu är söndagen räddad!