söndag 31 oktober 2010

Köer finns mer än i Ullared








I går var det dags för den årliga turen till Fredericia och Hobbymässan där. Den heter Kreativa Dage och håller till på Fredericia Messecenter. Det är något som varken Ulrika eller jag vill missa. Här finns allt som vi är intresserade av och lite till. Enda nackdelen är att det är så långt att köra, men det är faktiskt väldigt bekvämt nu när man kan köra över Öresundsbron. Efter tre broar och ett antal mil vanlig väg så var vi framme. Ganska stela i benen, men det råder man bot på ganska snabbt eftersom det finns så mycket att gå runt och kolla upp. Nästa gång ska jag ta med en stegräknare. Att gå på hobbymässa är absolut den roligaste motionsform jag vet. 

Många av utställarna är samma år från år, och det är ju en fördel om det är någon som man alltid handlar från. Vi är båda två förhållandevis vana mässbesökare, så vi har kommit på en del knep under åren. I stället för att titta på allt som finns på mässan så gör vi ungefär så som de gör som sitter vid ett löpande band och sorterar ärtor eller potatis eller vad det nu kan vara. Alltså, vi sållar ganska rejält. Det finns ingen möjlighet att man ska kunna titta på allt. Det finns varken tid, lust eller ork till det. Allt "ointressant" passeras bara och när vi kommer fram till en utställare som vi tror har något kul, skummar vi hastigt genom sortimentet och ser om det är lönt att lägga ner någon extra tid där. Vi fick mycket nya tips och ideér, och även om vi stannade till vid många ställen så tror jag nästan vi slog rekord igår. Vi gick runt mässan på under tre timmar. Sen fanns det förståss workshops och föredrag i det oändliga, så där kunde man lägga ner hur mycket tid som helst.

En hel del nytt material inhandlades, så nu blir det till att försöka få till något av det också. Böcker, tidningar och broschyrer i massor åkte ner i kassen. Nästan alla har ju idag en hemsida så nu ska här kollas på nätet. De flesta utställarna var naturligt nog från Jylland. Det får kanske bli en tur dit till sommaren för att handla. 

fredag 29 oktober 2010

Nytt jobb



Min dröm har alltid varit att få resa runt till olika platser i världen. Jag hoppades på att skaffa mig ett yrke där jag fick tillfälle till det. Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Det har mest blivit Europeiska länder som jag åkt till. Jag antar att jag får tacka min USA-boende son att det har blivit ett antal långresor också under årens lopp.

En annan ungdomsdröm var att få köra sportbil. Det skulle vara en Lamborghini då. Inte för att jag vet om det är en bra bil, jag tycker bara det ser så kul ut när måsvingedörrarna åker upp. Jag kunde kanske nöjt mig med att parkera bilen och sitta och öppna och stänga dörrarna. Nu är jag för gammal att köra sportbil. Jag tycker det ser lite patetiskt ut när äldre herrar och damer flänger runt i cabbar med det gråa håret fladdrande. Sportbilar hör absolut ungdomen till.

Dessutom tillåter inte min ekonomi varken jorden-runt-resor eller sportbilsinköp. Pensionen är inte mycket att hänga i julgranen. Jag borde kanske skaffa mig ett jobb igen. Ett jobb som uppfyllde alla mina ungdomsdrömmar. Att få resa och bo alldeles gratis på olika ställen och att köra runt i sportbil utan att tänka på kostnaden. Jag vet precis vilket jobb det skulle vara. Det är nog snart ledigt. Jag skulle kunna bli Moderaternas nya partisekreterare. Fast först ska jag åka till Fredericia på Jylland i morgon. Den resan bekostar jag själv.

onsdag 27 oktober 2010

En Norgehistoria





Norgehistorier brukar vara fulla av sjuk humor, vilket jag gillar i allra högsta grad. Men den här är faktiskt i sjukaste laget, och dessutom är den sann, enligt vad tidningen skriver. En man i Karasjoks kommun i nordligaste Norge får kravbrev efter kravbrev. De är inte till honom utan till hans farbror som dog för 8 år sen. Det gäller räkningar för hemtjänst och pensionärsmåltider.  Enligt kommunen kan "kundförhållandet" inte brytas bara för att en person är avliden - såvida inte personen själv slår larm. Nu är jag väldigt nyfiken på tjänstemännen i den kommunen. Hur har de tänkt sig att de ska få uppsägningen av hemtjänst och måltider? Är dom medium som kan prata med döda????? Tyvärr är inte sådana här tokiga historier ovanliga. Finns det inga krav på kvalifikationer när jobben tillsätts? När den här sortens incidenter inträffar och man hör förklaringarna undrar man verkligen om det är levande människor eller någon slags felprogrammerade robotar som fattar besluten. För det kan definitivt inte vara vanliga, sunt tänkande personer.

lördag 23 oktober 2010

Fritidsträff


Igår var jag inbjuden till fest tillsammans med mina tidigare arbetskamrater på Fritids. Vi träffades i Skyttehallen i Kvidinge. Först skulle det bli femkamp. Jag har aldrig provat på något sådant tidigare; utom möjligtvis pilkastning. Vi började med blåsrör. Det var inte speciellt svårt att blåsa iväg pilen.......men det var ju meningen att man skulle pricka en tavla en bit bort också. Inte min grej. Under kvällens gång fick vi lite tips på vad blåsrören kunde användas till. Efter det var det dags för pilbåge. Det ser ju så himla enkelt och tjusigt ut när man ser det på TV. Enkelt var det då rakt inte och inte tror jag att jag såg särskilt tjusig ut heller. Som tredje tävlingsmoment kom pilkastning. Att det ska vara så förbenat svårt att få en pil att hamna i mitten på en tavla!

Nu var det dags för luftgevärsskytte. Det tog sin lilla tid innan man hittade pricken i det där lilla kikhålet. Vi hade var sin liten skål med skott vid varje plats. Tur att de hade fyllt skålen rejält, för jag hade fullt sjå med att få in skotten i ett pyttelitet hål på geväret. De hamnade titt som tätt på golvet i stället. Till sist fick jag ändå kläm på hur jag skulle göra och till min förvåning lyckades jag skjuta hyfsat bra. Femte och sista tävlingsmomentet var nåt som jag inte uppfattade vad det hette. Det var samma vapen vi använde och det påminde om skidskytte. Vi skulle sikta på fem svarta prickar och skjuta från vänster till höger, eftersom prickarna blev mindre och mindre. Träffade man så kom en vit prick upp. Av fem möjliga lyckades jag träffa tre och det tycker jag är utomordentligt bra, eftersom jag är helkass på att sikta. Jag kan knappt trä tråd i en synål. Har t.o.m. köpt mig en symaskin som trär sig själv bara för att jag ska slippa bli hysterisk.

De tre bästa fick medalj och jag är väldigt tacksam mot tävlingsledningen som inte läste upp resten av resultatlistan. Efter denna bedrift bjöds på kyckling och potatisgratäng. Jättegott! Tiden bara rann iväg. Det fanns ju så mycket att ventilera. Jag älskar fester av alla de slag, men varför blir man alltid så trött dagen efter?

tisdag 19 oktober 2010

Reklam


Det är inte klokt så mycket reklam som kommer hem i postlådan varje vecka. Egentligen är det konstigt eftersom så många i vårt land har egen dator. Det hade varit mycket enklare att skicka ett mail. Då kunde man bara trycka på deleteknappen direkt, i stället för som nu först gå till postlådan och hämta reklamen och sen gå raka vägen till soptunnan och slänga den.

Något som ser väldigt konstigt ut är varningstexten på cigarettpaketen. Alla vet ju att det är skadligt. Gör texten någon nytta, eller är det bara för att hålla ryggen fri? Jag tror ärligt talat inte att de som köper ett cigarettpaket börjar med att läsa varningstexten innan de öppnar paketet. Lika underligt är Systembolagets inställning. De påstår att de är till för att "bidra till att minska alkoholens skadeverkningar". Vem försöker de lura? Naturligtvis är de till för att sälja så mycket sprit som möjligt. Det är dubbelmoral av högsta klass.

En annan sorts reklam som jag också har hängt upp mig på är den som olika bantningsinstitut använder. De visar ett foto på personen före och efter viktnedgång. När det gäller en man så är det ett helt vanligt foto på honom när han börjar sin viktresa, och ett lika vanligt foto när han gått i mål. När det gäller en kvinna däremot krånglas det till något enormt. Den första bilden visar alltid en kvinna i bredrandig tröja, gärna tvärrandig, så hon ser riktigt tjock ut. Inget eller minimalt med smink och håret är alltid hårt åtstramat i nacken. Inte katten ser personen ut så här dagligdags. Bara för att man är överviktig så betyder väl inte det att man inte vill se någorlunda snygg ut. När det sen ska tas den andra bilden är det helt annorlunda. Då är tjejen eller kvinnan uppsnofsad till tänderna, sminkad och håret är jättestort. Är det så att kilona har flyttat upp i håret, eller vad har hänt? I så fall ska jag anmäla mig till det institutet med en gång. Med alla de överflödskilon jag vill bli av med kommer jag att få ett långt, böljande hårsvall.

måndag 18 oktober 2010

Kungligt firande


På onsdag är det 200 år sedan Jean Baptiste Bernadotte kom till Sverige, och det uppmärksammas stort. Man kan ha olika åsikter om kungligheter, men jag tycker att så fort man ser en chans att fira något så ska man göra det. Det är inte alls tvunget att det ska ha något med de kungliga att göra. Visst finns det mycket man kan fira; inte bara födelsedagar eller namnsdagar. Vi har ju en hel del helger här i Sverige, och skulle inte de räcka till så kan man kolla upp vad det finns för helger i andra länder och importera dem helt privat.

På fredag är jag bjuden på fest och det ser jag fram emot. Det är Fritidspersonalen som ska träffas igen och det ska bli jättekul att få vara med. Det talades om en fem-kamp i Skyttehallen. Låter farligt. Åtminstone om jag ska deltaga. Tyvärr så blir jag aldrig färdig att gå till optiker och byta glasögon utan jag famlar mig fram med mina gamla. Kan nog bli en spännande kväll.

Snart är det tid för Halloween-firande. Även om jag inte tycker det är den mysigaste helgen på året, så ger den ju mig i varje fall en möjlighet att ställa till med fest. Förberedelserna inför en fest är minst lika roliga som festen förhoppningsvis blir.

onsdag 13 oktober 2010

Att göra en tavla







I går kväll hände något sensationellt. Jag såg en hel fotbollsmatch på TV. Nåja, inte riktigt hela matchen, men nästan en hel halvlek. Det har aldrig hänt tidigare och kommer säkert aldrig att hända igen. Tidigare i veckan hörde jag att en sportreporter sa att nu var det äntligen dags för matchen. Vilken match??? Jag var helt oförstående. Min man kunde dock informera mig om att det var matchen mellan Holland och Sverige. Jaha. Så intressant!!!!!!!!! Fotboll sparkar undan alla andra program från TV så jag var väl lite småirriterad igår. I ren protest bestämde jag mig för att heja på Holland, mest för att de har den goda smaken att klä sig i min älsklingsfärg....ORANGE.  Första halvleken satt jag emellertid framför datorn, så det blev inte förrän efter pausen som jag började titta. Maken lämnade TV-soffan en bit in i andra halvlek, men faktum är att jag var så fascinerad av de här orangeklädda killarna som lurade svenskarna stup i kvarten. Det var riktig underhållning. Man får nog säga att svenskarna gjorde en rejäl tavla igår.

Jag kom att tänka på en annan slags tavlor. Min morfar var en mycket skicklig tecknare. Jag har en blyertsteckning som han har gjort. Han var född 1879 och på den tiden var det sparsamhet som gällde i stor utsträckning. Det märker man tydligt, för han har gjort en teckning på baksidan av pappret också. Lite synd, för båda bilderna är jättefina och jag vet inte vilken jag ska rama in. Eventuellt får jag byta motiv i ramen då och då, så jag kan njuta av båda bilderna. Eftersom han var äldste sonen så fick han överta gården efter sina föräldrar, och någon uppmuntran att fortsätta med tecknandet gissar jag att det inte var tal om. Det är helt fantastiskt att åtminstone en teckning blev sparad.

Min mor var äldst av sju syskon och har ärvt morfars tecknartalanger. Hon målade hellre i olja, och jag har ett stort antal tavlor som hon har målat. Speciellt glad är jag över att ha den första tavlan hon målade i olja; ett stilleben med blå blommor i en vas. Jag har också gått på målarkurs och det var Kjell Jordahn som ledde den. Det är han som har gjort granitskulpturen i Minneslunden i Åstorp. Jag har alltid varit mest intresserad av att rita kläder och när jag hörde talas om en modeteckningskurs i Ängelholm, så anmälde jag mig till den. Läraren vi hade var en något excentrisk herre med en mycket originell klädstil. Han gick alltid omkring i kostym, skjorta, slips och............gummistövlar! Byxbenen stoppade han ner i stövlarna. Första gången man träffade honom spärrade man klart upp ögonen, men faktum är att han passade i den stilen. En del människor har den förmågan att klä sig så helt annorlunda som ingen tidigare tänkt på. Det ger andra en liten vink om vad man kan göra. Jag behöver väl knappast berätta att han var modedesigner.

Alla mina barn är också teckningsfrälsta. Det ligger väl i generna, antar jag. Det har förts vidare till barnbarnet också. Rasmus håller på för fullt att förbereda för sin utställning. Den ska innehålla både målade alster och statyer. Vernissage blir det någon gång före jul med speciellt inbjudna gäster.

Av alla tavlor jag gjort i mitt liv, så är jag mest stolt över de som jag kan hänga på väggen.




måndag 11 oktober 2010

Stig Helmer behövde ingen "lille en"


Det ägnades nästan en hel sida i HD idag åt de danska golfarna i Örkelljunga. Jag förstår inte varför det varit ett sådant problem för att de inte kunnat börja supa redan på morgonen. De åker väl dit för att spela golf, eller hur? Mig veterligt räknas golf som sport och i vilken annan sportgren börjar man med att ta en snaps innan man startar. I så fall är det inte spelandet som är det viktigaste. Då är det endast en ursäkt för något annat. Att en kommun kan vara så flat att den går med på detta kan jag inte förstå. Av det man läser i tidningar så verkar inte Danmark vara världens mest invandrarvänliga land. Där precis som i Sverige så talas det vitt och brett om att invandrarna bör ta seden dit de kommer. Seden i Sverige är INTE att börja med en sup kl. 8 på morgonen innan golfrundan. Eller det kommer att bli så nu i fortsättningen på alla golfbanor?

Alkoholhandläggaren i Örkelljunga tror inte det ska bli något bråk eller stök så han ser inga risker med tillståndet. Är det därför våra äldre inte kan få sig en sup till maten på alla boende? Tror beslutsfattarna att det ska bli storslagsmål? Deras fysik sätter nog av naturliga skäl stopp för detta. Det skulle i så fall vara om de började slåss med käppar. Men golfspelare har ju klubbor.......På golfrestaurangen är det numera tillåtet att dricka sprit från kl. 8 på morgonen fram till någon gång på natten. Spelar man nattgolf med pannlampa? Jag har sett att man ibland tar sig fram på banorna med en golfbil eller vad det kallas. Är det tillåtet att framföra en sådan när man har en "lille en" eller två innanför golftröjan?


När jag letade efter bilder till detta inlägget hittade jag en bricka som Lasse Åberg designat. Han har en mycket passande kommentar till den. 
Golf är en småskalig form av primitivt jordbruk

söndag 10 oktober 2010

KISS


När vi läste om hur gamla människor behandlades långt tillbaka i tiden med ättestupa och andra hemskheter så förfasades vi alla. Hur kunde människor vara så grymma? Är det egentligen så stor skillnad mot hur det är nu? Nåja, kanske inte ättestupan lever kvar. Det finns mer förfinade metoder nu. De som arbetar med gamla människor på våra äldreboende är all heder värd. Det är ett tungt och tufft jobb. De allra flesta är oerhört kompetenta och empatiska. Det finns ju naturligtvis inom äldrevården precis som inom alla yrken personer som är mindre lämpliga. Det kommer vi aldrig ifrån. Jag läste något ruskigt idag. På ett äldreboende i Sölvesborg måste de boeende där kissa efter ett uppsatt schema. Enligt enhetschefen hade det inget med besparingar att göra, utan det var för att öka livskvalitén hos de äldre. Vad menar människan? Skulle det vara en fördel att få gå på toa när man inte är nödig och tvingas knipa när det tränger på? Jag undrar om hon praktiserar samma metod på sig själv. Nästa "inte besparingsidé" blir väl att bygga en rastgård för de äldre och släppa ut dem där på bestämda tider.

På tal om KISS, rockgruppen alltså. Nu visas en reklamsnutt med en karl som sitter i en bil och ska sätta frimärke på ett brev.  -"Stamp, Paul", säger han och vänder sig om. Då sitter hela den sminkade gruppen i baksätet, men det är inte Paul som slickar på frimärket. Det är Gene Simmons som sträcker ut sin långa tunga. Har jag missat poängen helt? TV-reklamen är inte bara onödig, ibland är den helt obegriplig också.