tisdag 31 augusti 2010

Slut på sommaren


I morgon är det höst. I varje fall om man ska lita på almanackan. September räknas väl fortfarande som den första höstmånaden skulle jag tro. Än så länge märks inte så mycket av det i skogen. Däremot hittade jag ett jättestort björnbärssnår idag. Jag ska gå dit varje dag och kolla upp när de är färdigmogna. Det blir till att smyga sig dit, för jag tänker inte visa stället för någon annan. Jag vill ha alla bären själv. Egoism, kallas det, ifall någon undrar.

Att det börjar bli höst märks när man hämtar in posten. Det kommer fullt med broschyrer om olika kurser som ska starta. Jag har redan fastnat för en tre-fyra stycken. Det finns så mycket nya, spännande saker man kan lära sig, och skulle det vara helt omöjligt att fatta vad det rör sig om, så har man i varje fall försökt. 

Även om jag numera är jobbledig, så betyder ju inte det att jag inte kan besöka mitt gamla jobb ibland. Jag hämtar Rasmus vid skolan varje eftermiddag, och idag träffade jag några av mina f.d. arbetskompisar på Fritids. Även om vi haft lite mailkontakt under sommaruppehållet, så är det alltid kul att ses på riktigt. Det kändes annars varken konstigt eller vemodigt att komma tillbaka till skolan. Jag antar att jag kände mig som vilken annan mormor som helst som kommer för att hämta sitt barnbarn. 

I morgon ska jag plocka fram mina kokböcker och se vad jag kan göra av björnbären. Frysa in dem kanske? Men det ska jag väl knappast behöva ha något recept till.

söndag 29 augusti 2010

Jag hatar flygplatser


.......åtminstone utreseterminalerna. Det är nästan kusligt så helt olika känslor en och samma plats kan framkalla beroende på vilket ärende man har där. I natt körde vi till Kastrup för att vinka av son och sonhustru inför vidare transport till Dallas via Frankfurt. Det blev ingen nattsömn, så denna dagen blir antagligen lite upp och ner. Men jag måste försöka hålla mig alert ändå. Resten av dagen ska jag ju agera "flygledare". Det är spännande att gå in på flygbolagens hemsidor och knappa in flygnumret. Då ser man precis när det är dags för boarding, när planet startar och när det landat.

VADÅ HÖNSMAMMA? 

Det är flygbolagen jag kollar så de håller tiderna. Har sett att planet startade från Frankfurt strax efter 11 som planerat och väntas landa i Dallas ca halv 10 i kväll svensk tid. Då är det eftermiddag i Dallas. Tidsskillnaden är 7 timmar.


Nu känner jag att det är dags för ännu en kaffepaus innan jag går på eftermiddagsskiftet.

fredag 27 augusti 2010

Lååååååååångsemester


Igår började min "riktiga semester". Sommarlov har jag ju haft i så många år, så det räknas inte som semester. Det är först nu som jag märker att jag VERKLIGEN är jobbledig. Det finns fortfarande personer som är övertygade om att jag kommer att sakna jobbet. De känner tydligen inte mig. Jag kommer inte att flytta ut i ödemarken och leva som någon slags eremit. Allt kommer att vara sig ganska likt förutom att jag inte startar bilen och kör till Kvidinge kvart i åtta varje morgon. Nu ska jag ägna all tid åt mina favoritintressen. 


onsdag 25 augusti 2010

Smink kan vara farligt


Har läst att anställda på ett svenskt sminkföretag i Iran har häktats. Man kunde ju först tro att det berodde på att de upptäckt farliga ingredienser i sminket. Men det hade visst nåt med själva försäljningsprincipen att göra. Skönt!!!!! Då kan jag fortsätta kleta in mig med just-vaknat-kräm, eftermiddagskräm med kaffedoft, sova-gott-kräm, skrynkelkräm och allt-möjligt-kräm.

Det här med sminkprodukter och reklam är ganska fascinerande. På TV visas en antirynkkräm som garanterar att du inte får några rynkor, eller åtminstone väldigt få. Tjejen som pratar om den här krämen är inte i närheten av att behöva bekymra sig om att få några rynkor. Hur ska man då kunna lite på att produkten fungerar? Varför inte låta en dam som verkligen är i behov av en sån här kräm få prova den, och sen visa upp resultatet. Men då blir det kanske inte lika sensationellt.

I alla veckotidningar finns nästan alltid en sida med sminktips. Men de vänder sig i regel alltid till yngre förmågor, som säkert kan det mesta inom området. Dessutom är det mycket lättare att sminka sig när man är ung, för då är huden slät och ögonlocken sitter där de ska. Efter hand som man blir äldre så påverkas även ögonlocken av jordens dragningskraft. Försök lägga ögonskugga då! Det är inte det lättaste.

Oftast förespråkas "den naturliga looken". Med det menas inte att man INTE ska använda smink. Nej, tvärtom! Det är bara att ösa på med allt vad man har att tillgå så man blir så där onaturligt naturligt vacker.

tisdag 24 augusti 2010

Julafton


Idag om fyra månader är det julafton. Lite svårt att tänka sig vinter och kallt efter den här jättefina sommaren. Men den kommer antingen vi vill eller inte. Det dröjer säkert inte länge förrän affärerna börjar plocka fram julpyntet. Bara skolstarten är över så är det fritt fram. Kanske det blir lite utrymme för Halloween först. Vi har ju verkligen fått sol och värme så det räckt och blivit över, så det känns helt i sin ordning nu att börja med inomhussysselsättningar, tycker jag. Nu är jag ju en pysseltyp, så tanken på långa, mörka kvällar låter väldigt lockande.

Men än så länge är det semestertider och semesterbesök som gäller. Igår kom Katarina och hennes familj hit. Även om det inte är så jättelångt till Luxemburg, så blir träffarna inte så ofta. Jobbet sätter ju lite käppar i hjulet. I morgon ska vi åka till Kastrup och möta den amerikanska grenen av Mobergklanen. Det kommer att bli några intensiva dagar nu. Datorn i all ära, men den kan inte mäta sig med verkligheten. Ingen webkamera i världen kan överträffa känslan att träffa sina barn "på riktigt".

Vi har försökt fostra våra barn att bli självständiga individer, som kunnat ta ansvar för sitt eget liv. Jag har alltid förespråkat att man ska prova på allt man vill, och att det inte är fel att ge sig ut i världen. Men jag måste ha uttryckt mig lite otydligt. Jag kan nämligen inte påminna mig att jag någon gång har sagt att det var förbjudet att bosätta sig i Sverige.

söndag 22 augusti 2010

Det är inget liv i dig, mormor


Det utlåtandet fick jag av Rasmus häromdagen. Han har faktiskt rätt till en viss del. Jag har känt mig lite av banan den sista tiden. Inte deppig, men bara så där helt vanligt trött. Det har man väl rätt att känna sig ibland, men det är väldigt skönt när någon påpekar det, så man inte fortsätter i samma spår hela tiden. Nu kände jag att det var dags för skärpning. Så kan vi ju inte ha det.

Idéhjärnan kopplades på igen och vi rotade runt i pysselrummen. Rasmus älskar att leka med brandbilar, och nu hade han fått en idé om att vi skulle simulera en storbrand i ett höghus. Vi hittade tre små lådor, där den ena målades svart. Branden hade nämligen startat där, så den var redan sotig. Den andra sattes ovanpå och han stoppade in vadd i den precis som i taket vi tillverkat. Det skulle föreställa rök.Hemma hade han skrivit ut eldflammor på datorn, som vi tejpade på. Kunde knappast bli mer realistiskt.

Hans brandstyrka kan göra vilken kommun som helst avundsjuk. Det finns bilar och personal i oändlighet. Jag var bara med i den förberedande fasen. Så fort allt kommit på plats så ville han själv leka. Då kunde "trötta" mormor sätta sig med en kopp kaffe. Enda gången jag behövde rycka ut igen, var mot slutet när jag fick ta fram bordsfläkten och hålla mot huset så röken (vadden) blåste bort. Efter släckningen fick vi gå och tvätta av oss, för vi var ganska sotiga (färgen på huset var nämligen inte riktigt torr)

Nu känner jag faktiskt att livet långsamt smyger tillbaka in i min kropp.

fredag 20 augusti 2010

I väntan på vintern



SJ lovar att vi kan känna oss helt lugna inför den kommande vintern. En Snögeneral kommer att se till att allt flyter normalt. En så högt uppsatt man kommer naturligtvis då att ta allt ansvar för eventuella snökaos. Snööversten bekymrar sig om alla helt vanliga snöfall. Snömajoren tar hand om det snöblandade regnet och Snökaptenen ägnar sin tid åt haglet. Snölöjtnanten kollar upp vanligt "bonnaregn" och Snöfänriken lägger all energi på duggregnet. Skulle det sen ändå mot förmoden gå helt åt skogen så får väl de Snömeniga fixa det.

Nu får man ju verkligen hoppas att inte SJ tycker vi ska behöva betala Snöpris också.

torsdag 19 augusti 2010

Mamma Mia


Nu ska snart Mamma Mia spelas i Köpenhamn också. Det blir premiär i oktober. Jag har sett den tre gånger så det är inte troligt att jag åker till Köpenhamnföreställningen. Första gången jag såg den var 1992 i London, när Katarina och jag var där och firade hennes födelsedag. Några år senare sattes den upp på China i Stockholm och då åkte Ulrika och jag dit. Jag tyckte att både den svenska och den engelska versionen var mycket bra. Till sist gick vi sen alla tre och såg filmen när den kom till Helsingborg. Jag har alltid gillat ABBAs musik och Meryl Streep passade väldigt bra i rollen som Donna. Jag visste faktiskt inte att hon kunde sjunga. Det kunde däremot inte Pierce Brosnan. Jag förstår inte varför han fick rollen. De kunde väl åtminstone ha dubbat hans röst i sångnumren.

Till Köpenhamn ska jag åka igen, men för att gå på Det Ny Teater. Vi har det som tradition att åka ner en gång varje vår och se den musical som ges då. Deras scenografi är väldigt fantasifull, och kläderna är rena drömmen att få titta på. Det blir ju inte sämre av att själva föreställningen alltid har varit värd att både se och lyssna på. Ganska ofta är det svenska artister med, och ibland även i huvudrollerna. Jag beställer alltid biljetter i så god tid så vi lyckas få nästan exakt samma platser varje gång: rad 4 i mitten. Jag vill sitta så nära att jag kan se skådespelarnas minspel. Att sitta på balkong som Julia Roberts i Pretty Woman och glo genom en teaterkikare är inte min melodi. Inte ens om Richard Gere satt bredvid.

Jag hörde talas om en mycket gammal biograf i Köpenhamn, där man kan äta lite smått eller ta en drink före filmen. Det låter väl mysigt. Varför finns det inte nåt liknande här i närheten? Nere i Nyvång står ju ett jättestort husåbäke alldeles tomt. Det hade väl passat bra att göra om det till en liten filmgalleria? Bussen stannar precis utanför, så det hade inte behövt bli några problem för de som ville ta en drink.

Finns det inget parti i Åstorp som nu i valtider behöver ett nytt och kul förslag?

onsdag 18 augusti 2010

Månadspeng


Idag fick jag månadspeng. Har ingen aning om vem som har skickat den till mig. Jag trodde bara det var ungdomar som fick sånt av sina föräldrar. Men en summa pengar är ju alltid välkommet. Det är väl meningen att den här månadspengen då ska räcka till lite kläder, nöjen, smink och godis. Kan nog bli råd till nåt biobesök men det är väl tveksamt om det räcker till smink. I min ålder går det åt spannvis. Godis? Ja, det beror ju på vad slags godis man har tänkt sig då. Kläder är det nog meningen att man ska tillverka själv, eller ut och slåss på REA.

Nu tittade jag lite närmare på mitt konto. Det står att det är pensionsutbetalning! Ojojoj! Men det kan väl ändå inte vara sant? Det är ju nu när jag har gott om tid, som jag vill slösa pengar. För några dagar sen uttalade sig en politiker att pensionen skulle inte ses som ett bidrag. Den var uppskjuten lön.
SKITSNACK!!!!!!
Pensionen är lika långt från något som kan kallas lön som vad Jorden är från Mars.

tisdag 17 augusti 2010

Frukost på Maxi



Var inte särskilt hungrig i morse när jag vaknade, så jag hoppade över frukosten. Nu är ju inte detta nån större katastrof, för precis som kamelerna kan lagra vatten för framtida behov, så kan jag lagra fett. Det är egentligen konstigt det här med vikten. Som tonåring var jag mager som en sticka. Jag har sparat en klänning från de åren och tittar man på den så kan man nästan tro att den har tillhört nån avlägsen släkting till Barbie. Det var absolut inte så att jag avsiktligt höll mig smal, som en del unga tjejer gör idag. Tack och lov så har en del modehus börjat tänka om, och visar inte sina kläder på de allra spinkigaste modellerna.

Jag var tvungen att åka iväg och handla en del presenter idag, så vi började i Hyllinge och där hittade vi en del. För att inte återfalla till mitt gamla magra jag, så gick vi till Maxi och lyxade till det med korv med bröd för 5 kr. Nästa anhalt var Väla. Det märks att semestern är slut för de allra flesta, för det är inte samma trängsel längre.

Glasmästaren hörde av sig idag. I morgon kommer han och sätter in nya fönster. Äntligen! Tänk ändå vilken tur att det har regnat så många dagar nu. Annars hade jag kanske hunnit putsa de gamla fönstren. Man ska aldrig jobba i onödan.

måndag 16 augusti 2010

Höst?


Nej, så illa kan det väl ändå inte vara? I morse var min bil helt täckt av gula, nerfallna löv. Det är lite väl tidigt, tycker jag. Visserligen märks det att dagarna har blivit lite kortare, men det är ju fortfarande sommar. Åtminstone enligt almanackan. Luften är i varje fall inte höstlik. Idag har det varit så kvavt så man har gått och gapat som en fisk hela dagen.

Väderprognosen lovar regn i massor. Det är nog lika bra att jag ger mig iväg i morgon och köper ett par gummistövlar med rejält höga skaft. Ska det bli sådana skyfall som det utlovas, så dröjer det inte länge förrän vi kan genomföra vår bäckvadartur.

En och en halv vecka återstår av sommarlovet. Först då, när skolan startat igen, tror jag att jag kommer att märka någon skillnad. Eftersom jag haft uppehållstjänst i så många år, så har denna sommaren varit precis som alla andra. Enda skillnaden har nog varit att jag tagit det extra lugnt. Jag har ju ingen press på mig längre att jag måste hinna med saker och ting på en viss tid. Det är jag själv som bestämmer om och när jag ska göra något.

Det har varit mycket enkelt att anpassa sig till det här väldigt bekväma livet. Men jag har ju i grund och botten inte så stora krav. Jag är nöjd så länge jag har obegränsad tillgång till fritid och pengar.

söndag 15 augusti 2010

Surströmming


Ska man hålla sig till reglerna så är det tredje torsdagen i augusti som gäller för premiären av surströmmingsätandet. Vi har fuskat. Igår frossade vi på denna delikatess. Vi, dvs. Ulrika och jag, försöker hålla traditionen vid liv. Karlarna bara rynkar på näsan och kommenterar doften. Jag har i många år försökt övertyga olika personer i min bekantskapskrets om att det är mycket gott. De har snällt testat, men ingen har varit överväldigande förtjust. Mycket underligt!

I år hade Rasmus lovat att han skulle smaka. Han var med mig ute när jag öppnade burken, och redan då märktes en viss tvekan. För säkerhets skull hade han tagit med sig en tvättklämma att sätta om näsan. När det var dags att äta, fegade han ur och höll sig till löksill i stället. Men nästa år gör vi ett nytt försök att övertyga fler om att denna svenska delikatess verkligen är värd att prova.

Någon som är sugen????

fredag 13 augusti 2010

Sniglar och andra läskiga djur


Efter nattens åskväder och regn kändes det riktigt skönt när man gick ut i morse. Frisk luft och lagom varmt. En perfekt dag för en skogspromenad. Jag fick dock vänta en stund innan mina skogsluffarkompisar kom. Under tiden hann jag läsa tidningen väldigt noga. Fastnade för artikeln om Vi får främmande. Jag har läst om det tidigare, men inte tänkt så mycket på det. Idag gick jag in på deras hemsida och tittade lite. Det verkar ju jättekul. Undrar om det är för sent att anmäla sig som medlem. Det måste jag ta reda på. Vilken bra idé att få träffa 11 nya människor på en gång. Sen är det ju inte fel med god mat därtill.

Vi plockade slutklämmen av skogshallonen idag. Det var långbyxor och långärmat som gällde för brännässlorna var lika höga som hallonbuskarna. När vi var klara gick vi in i skogen för att fika. Vi drog oss ner mot Bäverdammen .......och plötsligt hör jag ett glädjetjut. Rasmus har sprungit före oss och upptäckt att det nu rinner rejält med vatten i bäcken. Det går t.o.m. att skicka flaskpost genom cementrören. Vilken lycka!

Jag gick en bit från bäcken för att se om jag kunde hitta nåt att fotografera. Då kom plötsligt en stor trollslända flygande. Och den var STOR!!! Ungefär som ett mindre modellflygplan. Jag har inte bara fågelfobi. Jag avskyr ALLT som flaxar och flyger. Jag viftade med både armar och ben så till slut vände den om, men sen kom den farande igen och då tog jag fram kameran och tänkte: jag måste ha en bild som bevis på hur stor den är. Då vände den igen! Snopet! Men jag slapp åtminstone ha den efter mig mer. När jag hällt upp kaffet för att sitta och njuta lite i lugn och ro började nästa orosmoment. Grodor, spindlar, maskar och skogssniglar i massor. De behövs alldeles säkert och de gör nog stor nytta, men......................

måste alla äckliga djur hålla stormöte precis där jag ska fika????

torsdag 12 augusti 2010

Kryckrace


Jag vaknade i morse av några konstiga ljud. Efter att ha läst så många gånger om att inbrottstjuvar tar sig in i husen även fast ägarna är hemma, så var jag helt övertygad om att nu var det vår tur...eller otur. Jag tittade mig snabbt omkring i sovrummet för att se om jag kunde hitta något att beväpna mig med för att skrämmas. Det enda som fanns till hands var en hårt hoprullad Svensk Damtidning och min just-vaknat-upp-frisyr. Ok, tänkte jag, det får duga.

Då får jag plötsligt syn på min man som kommer linkande med mina kryckor. När han skulle gå ut för att hämta tidningen på morgonen, hade han trampat fel så foten hade vikt sig. Vilken tur att inte jag behöver kryckorna nu! I stället hyr jag ut dem till honom för en billig peng. Nu måste jag fortsätta klara av att gå för egen maskin, annars får vi skaffa tandemkryckor. Men det gäller att försöka se det komiska i allt.

Det stämmer säkert att en optimist har lika ofta fel som en pessimist...men optimisten har roligare.

onsdag 11 augusti 2010

Fönsterputsning


Jag hade bestämt mig för att inte putsa några fönster i sommar eftersom de ändå skulle bytas ut. Men det verkar dra ut på tiden. Jag vet att glasmästaren hade semester när vi beställde nya, men nog måste han börja jobba snart, eller? Efter flera dagars regn och blåst så är det nästan omöjligt att titta ut genom dem. Det blir väl till att koppla till trädgårdsslangen och ge dem en dusch. Tänker inte lägga ner så mycket jobb på dem när de snart ska kasseras.

Ljusgårdar framför källarfönstren är inget bra alls. Där samlas bara en massa löv och skräp. Dessutom ramlar kaninungar och igelkottar ner där stup i kvarten. Man måste vara halvt cirkusartist för att klara av att putsa dem. Jag är inte så lång att jag kan stå på golvet i källaren och nå upp för att lyfta av dem. Först måste jag klättra upp på en ministege och balansera, sen ska de lyftas ner och jag ska klättra ner för stegen .......med fönstret i händerna. Putsningen är snabbt avklarad men de ska ju på plats igen. Det är en pärs! Jag brukar klara av att hänga upp dem i ena sidan, men där är ju ett hänge till, eller vad det kallas, i andra sidan. Fönsterbågarna måste vrida sig på nåt mysko vis när jag får tag i dem för det går helt enkelt inte att hänga upp dem.

Genomsvettig och förbannad lämnar jag fönstren och ropar på min man. Sen går jag därifrån. Jag orkar inte se på när han hänger upp dem på första försöket.

tisdag 10 augusti 2010

Var är Ernst?


Rasmus och jag gick till skogen idag för att kontrollera vattenståndet i Bäverdammen. Det är fortfarande för lite vatten för att vi ska kunna genomföra vår vadartur. Plötsligt såg vi en jacka som hängde på en trädgren. Är Ernst Kirschteiger i vår skog och letar efter material till sina program? Nej, det var nog snarare så att någon hade gillat hans idé om att göra klädhängare av en trädstam.

måndag 9 augusti 2010

Audrey-mode


Jag gillar att se på film och då är det inte bara deckare som gäller. Det får gärna vara lite romantiskt om där finns humor också inblandad. Det får inte bli för mycket hjärta-smärta-film. Sådana där sorgliga saker som man måste ha en hel hög med näsdukar för att klara av att se är inte riktigt min melodi. När jag ser en film vill jag inte att den ska vara så realistisk att man nästan tror den är sann. Ska jag se på en dokumentär, då måste jag verkligen vara intresserad av ämnet. Att se på film är ju lite att fly från verkligheten.

Idag ser jag inte film lika ofta på biografen som när jag var ung. Nu är det så bekvämt och billigt att köpa en DVD och titta på hemma i soffan. Men det är en helt annan känsla att se film på biografen. Det blir mer "på riktigt". Synd att man måste åka till Ängelholm eller Helsingborg för att kunna göra det. När jag flyttade till Åstorp fanns här 2 biografer. Nåja, en i varje fall som fungerade någorlunda. Den andra var gammal och när man varit där luktade man mögel lång väg. Det var till att ge sig iväg hem direkt och duscha och byta kläder. Dessutom var det paus mitt i filmen, så maskinisten kunde byta filmhjul.

På den tiden gick jag på bio varje vecka. En filmstjärna som jag beundrade mycket var Audrey Hepburn. Jag tyckte hon var så oerhört tjusig. När hon spelade in filmen Sabrina blev det stor hysteri bland tonårstjejer. Nästan alla klippte håret så det skulle likna den frisyr hon hade i filmen...jag också. Jag såg att Sabrina visas på TV ikväll, men med andra skådespelare. Det är en nyinspelning med Harrison Ford och Julia Ormond. Jag måste helt enkelt se filmen.

När jag satt och letade efter foton på Audrey som jag kunde sätta in på min blogg, kom jag in på en sida som handlade om hennes mode. Hon var ju även en stor modeikon. När jag kom till avsnittet om Sabrinamodet blev jag helt förstummad. Där visas mönstret på hennes klänning.

Det är det mönster jag använde när jag sydde Katarinas brudklänning förra sommaren!!!!!!!

Detta var inget som någon av oss vetat tidigare. Men både Katarina och jag gillar hennes mode, så det var kanske inte så konstigt ändå. Det visar ju verkligen att hennes stil är väldigt tidlös.

söndag 8 augusti 2010

Är jag fisk eller fågel?


I morse fick jag mig ett gott skratt när jag läste tidningen. Men det är ju inte 1 april idag, så det är troligtvis sant. Rubriken löd: HUR BLYG KAN EN ÖRING BLI? När man först läser det, så känns det inte riktigt som om man vill ta det på allvar. Det påstods att kunskapen om varför djur blir olika kan hjälpa oss att förstå varför människor blir olika. Fast det övergår mitt förstånd, måste jag erkänna. Artikeln var inte särskilt uttömmande, så det framgick aldrig riktigt vilken oerhörd nytta den här forskningen kom att bli för mänskligheten. Det är ju bara till att hoppas att det kommer något bra ut av detta.

Människor har alltid varit nyfikna, och det är bra, annars hade det aldrig blivit några nya upptäckter. Allt som kan förbättra för människor i hela världen tycker jag är bra, men det finns en del forskning som jag tycker verkar mindre viktig. Ibland faktiskt helt onödig! Man kan tydligen få anslag till att forska om i stort sett vad som helst. Att resultatet sen bara läggs åt sidan och aldrig kommer till nytta, är en annan sak. Jag tror faktiskt jag ska klura ut nåt bra som jag kan forska om. Bra sätt att dryga ut pensionen.

Jag känner att doktorshatten är inom räckhåll.

torsdag 5 augusti 2010

Ny titel


Idag har jag officiellt fått en ny titel. Numera kan jag titulera mig PASSIONISTA. Inte pensionär.....det tycker jag låter så könlöst och tråkigt. Då vet man ju inte om det gäller en man eller en kvinna. En Passionista anser jag vara en kvinna i sina bästa år, som gör allt som gör livet värt att leva; d.v.s. stiger upp när det känns ok för att göra det, läser tidningen vid frukostbordet tills den är helt färdigläst hur mycket klockan än blir, shoppar vilken tid som helst på dagen, åker utomlands när andra måste jobba och i stort sett gör allt man inte tidigare hade tid till.

Egentligen är det lustigt med titlar. Ibland vet man inte om det är en kvinnlig eller manlig person det gäller. Ta doktor t.ex. eller tandläkare. Kan det kanske bero på att det förr inte fanns kvinnor som hade sådana yrken? När jag utbildade mig till barnsköterska för många år sen så var det endast tjejer som gick den utbildningen. Nu är det tack och lov blandat på kurserna, men då heter det också helt plötsligt barnskötare även om det är en tjej. Varför???

Något som jag avskyr är "titelsjuka". Vem har sagt att en del yrken skulle vara "finare" än andra? Det måste bottna i osäkerhet. Det löjligaste av allt är ju när den andra parten i ett äktenskap får en titel på köpet; som doktorinna, konsulinna, ambassadörsfru osv. Jag kan inte förstå att det lever kvar ännu idag. Visserligen bara inom vissa yrken. Min man har jobbat som snickare. Vad gör det då mig till? Snickarinna????

onsdag 4 augusti 2010

Bäverdammen


Jag har skogen alldeles i närheten. Det tar mig bara fem minuter att gå dit. Vilken härlig miljö för barn att växa upp i med skogen alldeles inpå. Det finns möjlighet att plocka kottar, stenar, löv, pinnar och allt vad man kan tänka sig. Det är rena Panduro-lagret där. Helt gratis! Alla lekar kan göras mycket mer spännande i skogen. Utrymmet är enormt och bara fantasin sätter gränser för vad man kan leka där.

Rasmus älskar att gå till Bäverdammen. Den heter inte så, men eftersom det var samlat fullt med pinnar på ett ställe i bäcken, så fantiserade Rasmus att det bodde bävrar där, och då var det helt givet att döpa den till det. Jag har lovat att vi ska vada i bäcken ända ner till Tingvalla, men tyvärr är det så lite vatten i den nu, så vi får vänta ett tag. I höstas var det ganska lerigt där, och givetvis väldigt inbjudande att klafsa runt. Jag måste erkänna att det hörs väldigt kul och dessutom kan man ju räkna det som lite extra motion för det är tungt att gå där. (Barn har det bra. De behöver inte hitta på ursäkter för att göra kul saker).



måndag 2 augusti 2010

Låtsas som det regnar


Nu har jag hittat mitt favoritparaply! Det har både rätt färg (orange) och en kul text. Kruxet är att det finns i Canada, men jag får väl beställa det på nätet. Jag måste ut och leta efter orange gummistövlar också som matchar paraplyet. Sen kan inget regnväder i världen få mig på dåligt humör.

I morse var jag tvungen att stiga upp lite tidigare än jag brukar, eftersom jag skulle åka till Kvidinge. När jag kom dit sov Rasmus fortfarande, men det dröjde inte länge förrän han kom promenerande i pyjamas. Ögonen var stängda, men han pratade för fullt. Jag misstänkte att han var sömngångare, men det var nog bara så att munnen var klarvaken men ögonen hade inte hunnit med riktigt. Tänk att kunna vara så på alerten så fort man slängt benen över sängkanten!

Det har gjorts undersökningar om hur länge man bör sova. För vilken gång i ordningen vet jag inte och om den gör så stor nytta är väl inte heller säkert. Senaste rönen var att man bör sova 7 timmar, varken mer eller mindre. Så stressande! Ska man då koppla sig till nån manick som går igång när man somnar, och som sen ringer och väcker efter exakt 7 timmar? Det gavs förslag på hur man skulle göra för att varva ner innan man somnade. Man skulle titta på nåt småtråkigt program på TV. Så enkelt! Det är ju ett råd som alla kan följa. Man behöver inte leta länge för att hitta varken småtråkiga eller stortråkiga program.

Nej, nu måste jag börja varva ner så jag kan somna vid 11-tiden. Annars får jag inte min sjutimmars-skönhetssömn. Fast det är väl tveksamt om det räcker med 7 timmar.

söndag 1 augusti 2010

Hipp, hipp


HURRA! HURRA! HURRA!
Jag får hurra lite tyst och försiktigt, för alla är nog inte lika glada som jag. I morgon börjar Rasmus föräldrar att jobba igen efter sin semester, och jag får äntligen rå om honom alldeles själv. Åtminstone fyra dagar i veckan nu fram tills han börjar skolan. Alla dagar med Rasmus är speciella, ingen är den andra lik. Han pratar oavbrutet och kan verkligen argumentera för sin sak. En blivande politiker, kanske? 

Jag brukar titta på Mannen som talar med hundar, och blir varje gång lika förvånad över de människor som han besöker. Han åker hem till folk på olika platser i USA. Hundarna har tagit över deras liv totalt, och lyder inte för fem öre. Naturligtvis är det mattes eller husses fel att det har blivit så här. Det hade jag också kunnat säga. Jag tycker inte synd om ägarna, jag bekymrar mig mer för hundarna. Det verkar inte som deras ägare har fattat att de måste gå ut med sina djur. Sist jag såg programmet svarade en av ägarna att hundarna nog kom ut en gång i månaden. EN GÅNG I MÅNADEN!!!!! Skulle han själv acceptera ett sånt liv, tro? Knappast! Han menade på att han stod på jobbet 12-13 timmar varje dag, så han orkade inte rasta hundarna när han kom hem. Jag har ett bra förslag då. Ge hundarna till någon som förstår att en hund måste komma ut flera gånger varje dag.

En del hundar låter de springa på löpband. Ibland tror man inte att det är på riktigt. Att människor går på gym och springer på löpband är väl inte så konstigt, men hundar! Nej, där går gränsen. Hade det inte varit bättre att komma ut i friska luften? Tar de inte reda på innan de köper sin hund vad som förväntas av dem? Det är väl delvis därför man skaffar hund, för att man ska komma ut och röra på sig. Det var åtminstone därför jag skaffade Milou, en liten Australisk Silky terrier. Han är borta nu sedan många år. Milou älskade att springa i skogen och vi var ute på flera rundor varje dag. Det blev minst en mils promenerande varje dag året om. Man får både bra kondis och håller sig frisk när man har hund. Synd att inte alla förstår det.

Ibland kan jag sakna att inte ha hund, men det är trots allt mycket jobb att ta hand om ett djur. Jag har ju den förmånen att jag kan låna Santos ibland. Det är egentligen det enda Rasmus och jag kan bli lite oense om: vem som ska passa Santos.