måndag 1 november 2010

Att ha på fötterna


Jaha, då var det dags för leopardmönstrat igen. Åtminstone när det gäller fotbeklädnader. Vilken tur att jag köpte ett par skor med det mönstret för ett antal år sedan. De ser nästan ut som om de var nya, för jag har inte använt dem så mycket. De känns inte sköna att ha på sig. Jag bryr mig inte om när jag får höra att: "vill man vara fin så får man lida pin". Klart jag vill vara fin, men det ska banne mig kännas bekvämt också. Det finns inget värre än skor som klämmer både här och där. De här skorna har aldrig varit särskilt bekväma, bara någorlunda användbara. De införskaffades under en period när jag köpte skor som en galning.

Skor är en viktig detalj när det gäller mode. Synd att det ska vara så svårt att hitta både snygga och bekväma skor. Det finns givetvis i ett fåtal affärer, men till ett rejält högt pris. Tänk om man kunde göra som filmstjärnor och andra rikingar. Gå till sin skomakare, som tog mått på foten och sydde ett par helt unika skor. Det måste kännas som en dröm att gå i sådana skor, och som en mardröm att betala dem. Det närmaste jag kan komma något sådant millimeteranpassat och bekvämt att ha på fötterna är nog om jag köper ett väldigt mjukt garn och stickar mig ett par raggsockor.

Barn är mycket smartare när de ska prova skor. De stoppar ner foten, känner efter så de inte klämmer och springer ett varv i butiken för att se om skorna är "springbra". Det kanske man skulle testa någon gång, i stället för att vara fåfäng och kolla i spegeln hur skon ser ut på foten. Jag undrar vid vilken ålder det vettiga skotänkandet upphör. För det gör det hos alla, tror jag. Kanske någon gång i 10-12 årsåldern? Sen kan det tyvärr sitta i ganska länge. Nu har jag fått tillbaka mitt vettiga skotänk igen, men jag antar att jag får hoppa över springandet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar